tisdag, augusti 26, 2008

Still sleeping?

Jag brukar reflektera över människors skygglappar, att inte vilja se vad som händer runt omkring. Jag trodde att jag kommit till det stadiet att jag slutat förvånas och enbart registrerar faktum. Men så icke!

Idag lämnar jag de små trollen ganska precis före skolstarten, vi har bråttom och tar oss snabbt över skolgården. Ser att det är fullt med krossat glas, just precis utanför den del där lågstadie- eleverna tillbringar sin rast och där de fortfarande springer barfota när vädret så tillåter. Och nu pratar vi inte om 3-4 glasskärvor utan om ett ganska stort område där det finns stora och små små glassplitter, precis lagom för att skära in i en oklädd och omtålig liten barnfot.

Rapporterar detta direkt när jag kommer upp till läraren och INGEN har sagt något. INGEN har sett något. Och då har åtminstone ett 50 tal barn med tillhörande vuxna passerat här, samt personal på skolan. INGEN har sett detta glassplitter som man inte kan undgå att gå rakt på om man vill ta sig fram till skolan.

Okej att inte alla ser, okej att inte barnen reflekterar men åtminstone någon mer än mig & Trollfar borde ha märkt det. Eller gjorde de det och valde att blunda? För att de resonerade som så att någon annan skulle ta itu med det. För att de själva hade bråttom och inte hann? Tänkte de inte på att även deras barn hade kunnat göra illa sig på glasskärvorna? Eller är det inte så viktigt att man kan offra 10 minuter på det?

Under den tiden som jag och en i personalen ägnade sig åt att plocka glas passerade det säkert en 7-8 vuxna som konstaterade "oj så mycket glas" och sedan gick raskt vidare, varpå jag lite kort svarade "eller hur!". Det fick till följd att iaf en förälder fick lite samvete och satte igång att plocka.

Men alla andra, hur tänkte de? Eller tänkte de inte alls?

2 kommentarer:

londongirl sa...

Det finns alltid såna människor som tycker/tror att det där får nån annan ta hand om, bryr sig inte. Suck.
Bra jobbat Battis!
Idag skriver faktiskt jag också om skolan....mitt jobb. Det är inte så ofta. Men du har ju träffat honom...P min kollega alltså. Han som är så bra på att välja koftor i London. ;-)
Kram

Batbut sa...

Visst är det så L-girl! Jag blir skogstokig när människor väljer att inte se, j*a strutsar!