lördag, februari 07, 2009

Liten blir stor

Nu har jag lugnat ned mig efter onsdagens inlägg, men jag har fasiken inte tordats visa mig i skolan. Min reptilhjärna har försökt locka mig till att storma in i klassrummet och peka med hela handen, rya i utan pedagogiska förtoner och rent allmänt "styra upp". Både bland lärare och barn. Turligen nog har jag lugnat mig, för jag hade garanterat inte hjälpt upp situationen utan snarare förvärrat. För det är få människor som vill att någon annan ska "hjälpa" dem fostra sina barn (eller som i det här fallet, inte fostra sina barn).

Och självklart har Lilltrollet varit i blåsväder igen. Inte genom att hon har gjort något, utan snarare det att hon INTE har gjort något. Det är precis som en klok människa sa, att ha integritet i en kaotisk situation är något som triggar mobbinggruppen något otroligt. Och så är det nog, men å andra sidan - vad är alternativet?

Att ge upp, låta Lilltrollet hamna i samma spel som de övriga på bekostnad av henne självkänsla? Att låta henne köpa sig en plats i gruppen? Definitivt inte! Självklart kommer det bli tufft, men om hon inte tar den här smällen nu så kommer hon som tonåring ha ett stort hål inombords. Ett hål där hennes självkänsla borde suttit.

Ett håll som hon kommer försöka fylla genom att göra idiotiska saker som att svälta sig, skära sig, alltför lättvindigt dela med sig av sin kärlek o dyl. Trust me, been there - done that!

Om hon rider ut den här stormen nu kommer hon bli stärkt längre fram i livet. Och i dagsläget är jag fortfarande hennes stora förebild och hon låter mig hjälpa henne. Så kommer det kanske inte att vara om några år och hur kan jag då hjälpa henne?

Jag vet inte om jag gör rätt, men jag litar på min magkänsla och intuition. Och skulle det bli så att jag märker att det blir för tufft, att hon inte pallar så självklart fixar vi en lösning då. One way or another.

Det är som mitt lilla troll så klokt uttryckte det "Mamma, det är inte lätt att växa upp. Det är så mycket som jag inte förstår, så mycket som gör ont och så mycket jag måste lära mig. Tror Du verkligen att jag kommer lyckas?"

Och vet Du Lilltrollet, det kommer Du. Jag lovar.

3 kommentarer:

atiR sa...

Oj oj, hon har det inte lätt den lilla, förstår jag. Men hon har ju dej, en Mamms som ställer upp. Många av dessa barn har ju föräldrar som varken ser eller hör problemen.
Tummen upp, till hela din familj.

Kimmi sa...

Gud vad klarsynt hon är (det där sista)
När jag gick i grundskolan körde jag ofta mitt eget race, och visst var det tufft, men jag har i alla fall aldrig känt att jag måste vara "som alla andra" för att passa in.
Du gör helt rätt.
Kram

Batbut sa...

Rita,tackar! En gör så gott en kan...
Kimmi, hon är det den lilla damen. Jag tror oxå jag gör rätt. Kram