Men för fan....

Ibland blir jag så matt. Så otroligt jävla trött på hur människor funkar, både vad gäller stora och små. Efter att ha ridit ut den totala jäkla maran som Mellantrollet fick genomlida så har vi haft en bra period. Mellantrollet har blivit så stark, så klok och hon är i sin rätta miljö med vettiga kamrater & lärare.

Lilltrollet har haft det lite stökigare, för den klassen är en total disaster men en nyutexad lärare som är totalt ointresserad av den sociala dynamiken som finns utan envist hänger kvar vid teorin. Fungerar sådär med tanke på att det är små, omogna, sökande och osäkra 8-9 åringar hon har att göra med. Turligen nog har mitt lilla troll ett helt annat självförtroende och tar inte skiten personligt, även om hon blir ledsen och inte alltid förstår vad det handlar om.

Eftersom den här klassen inte har en stark ledare så är det lite Flugornas Herre över det hela, framförallt bland tjejerna. Vilket vi är ett fåtal föräldrar som reagerat över, medan majoriteten leker struts. Stoppar man huvudet i sanden så varken ser eller hör man problemen och då finns dem ju inte! Enkelt, men snacka om kortsiktigt. Hur som, det här har fått till följd att kidsen manipulerar, intrigerar och de har fullt sjå med att "duga till". Det byts bästisar och kompisar i parti och minut, lojalitet existerar inte utan man bryter vänskapsband så fort man får ett bättre erbjudande. De är kaxiga, stöddiga och har ett tonfall som inte är lämpat för barn, i kombination med ett ytterst grovt vokabulär. Eller är det bara jag som är pryd som inte tycker att små barn ska använda uttryck som "fuck you", "bitch" osv? De är för i helvete barn! Under 10 år!

På föräldramöte efter föräldramöte har jag stuckit ut hakan, tyckt och sagt en hel massa saker så nu är jag en ytterst obekväm person för både de andra föräldrarna och skolan. Men jag vägrar låta Lilltrollet bli en osäker liten tjej som aldrig är bättre än vad hon kan erbjuda klassens "drottningar" i form av prylar. No way, hon ska bli trygg i att hon duger själv som person. Att hon inte behöver köpa sina vänner med att:

- ha med sig smink till skolan
- ha BH på sig i plugget
- ha med sig godis, kakor osv på rasterna
- göra läxorna åt kamrater
- bjuda med på spännande upplevelser
- frysa ut de som "drottningarna" inte accepterar
- straffa ut de som inte följer "lagarna" eller opponerar sig

och en hel massa andra idiotiska prylar! Fattar inte föräldrarna vad de håller på med när de låter sina barn uppföra sig så här? Kan de inte lägga lite tid på att stärka sina barn, att vara med dem och se dem? Undrar de inte vad deras barn gör på dagarna? Funderar de inte på varför de byter kamrater så ofta? Eller varför de låter som de gör?

Jag misstänker att föräldrarna är så rädda att deras barn skall bli utanför att de låter dem hållas. Att de sanktionerar deras beteende och hjälper sina barn att "köpa" kamraterna, istället för att stärka deras barn i sitt egenvärde. Så jäkla tragiskt!

Visst vore det klart lättare för Lilltrollet om vi körde samma race. Men det vore lättare nu, inte om några år. Och det skulle ge henne en otroligt skev självbild. För mig är det viktigt att hon förstår att hon duger i sig själv, hon behöver inte göra sig till för att bli accepterad.

Som idag t ex så är en klasskompis sur på henne för att Lilltgrollet har sjungit samma sång som den här tjejen, på klassens timme. Detta trots att det varit flera tjejer som sjungit samma låt, men det är bara Lilltrollet som hon blir förbannad på. Så då straffar hon Lilltrollet med att inte prata med henne och hon får med sig de övriga. Jag kommer till skolan i den vevan, Lilltrollet berättar hur läget är och ber att jag ska prata med tjejen. Jag frågar mycket försynt om det hänt något eftersom Lilltrollet upplever att de är osams, om det är något jag kan vara med och lyssna på, hjälpa till med. Tjejen vägrar prata med mig eller Lilltrollet, hon svarar inte ens på tilltal. Lilltrollet frågar mig om hon ska säga förlåt, varpå jag frågar henne om vad hon ska be om förlåtelse för. Tycker hon att hon gjort något fel? Och det tycker hon inte.

Jag försöker en sista gång med tjejen, fortfarande mjukt och på intet sätt anklagande, men då vänder hon ryggen till. Då flyger fan i mig och jag säger något typ "Vet Du Lilltrollet, hon har bestämt sig för att vara förbannad av någon anledning och det är hennes problem. Hon vill vara sur, Du har inte gjort något fel så strunta i henne. Låt henne vara arg men ta inte åt Dig utan strunta i det. Hitta någon roligare att vara med".
Kanske inte det mest pedagogiska men jag orkade fasiken inte. Mest av allt var jag sugen på att fråga de små damerna om de var helt dumma i huvudet eller bara allmänt korkade, fast jag var tyst. Och gick därifrån.

Nu kan man visst säga att varför går Lilltrollet kvar, varför byter vi inte skola. Och jag vet inte vad som är rätt eller fel. Men som vi resonerar är att Lilltrollet trivs, det finns andra bra klasser på skolan som hon umgås med. Nästa termin flyttar de upp till stora skolan och då blir det 2 parallellklasser till där hon har kompisar och där stämningen är helt annorlunda. Och då kommer även deras ordinarie lärare tillbaka och hon har koll på läget. Hon ser det spel som sker och hon köper det inte, samt att hon är inte rädd för att prata klarspråk med föräldrarna. Så det handlar om några få månader. Skulle det däremot inte bli bättre efter det, då kommer vi garanterat göra annorlunda.

Jag och trollfar har iaf bestämt oss att vi ska fokusera på att boosta Lilltrollet med att hon duger, inte spela med i de andra föräldrarnas/barnens idiotiska spel. Att hitta sina vänner på annat håll, strunta i att bli imponerade av drottningarna utan istället göra sin grej. Vi är övertygade om att vi har rätt och att det här i längden är det bästa för Lilltrollet!