Kontrast...

Inser att allt är inte nattsvart, även om jag har en tendens att låta så. Har just haft ett långt samtal med Lilltrollet och vi har beslutat oss för att fokusera på det som är positivt. För visst finns det sådant.

Dock kan jag väl säga att fredagen inte var en sådan dag.... Fåfäng som jag är tänkte jag ge min hy en uppfriskande behandling. Ansiktslyft törs jag inte ge mig på, men däremot hörde jag om en behandling där man stimulerar huden i ansiktet med hjälp av laser. Ringde och fick en lång föreläsning om en hel massa saker som jag fattade nada av.

Hur som, hon som rekommenderade mig hade fått klart piggare och slätare hud, friskare framförallt. Så why not tänkte jag och bokade tid. På inrådan av min rekomendator (finns det inget sånt ord så finns det nu!) smörde jag in mig med bedövningssalva. Inte bara ett lager Emla utan två riktigt tjocka lager.

Efter en halvtimme började det domna bort och efter 45 minuter började jag dregla, för just runt munnen hade jag tagit i extra mycket. Kändes kanon att kliva ned i t-banan, med dregglet rinnandes i mungipan i ett annars totalt livlöst, osminkat men glänsande ansikte. Fasiken, jag såg ut som en aladåb i ansiktet. Allt för att slippa eventuellt smärta.

En tag senare konstaterade jag att utan Emlan hade jag förmodligen spräckt smärtgränsen redan efter 1 minut. Nu lyckades jag klara större delen av den 2o minuter långa behandlingen innan tårarna började spruta och svordomarna hagla (jag inbillar mig alltid att det gör mindre ont när jag svär).

Varm vass laser i ansiktet är ingen lek. Definitivt inte kring munnen. Insåg raskt att om jag börjar få mustach i framtiden så lär jag få falla till föga och bli skäggiga damen, för inte busan kommer jag att klara av att rycka hårstråna.

Om jag blev snyggare? Inte fasiken vet jag, men huden känns iaf klart piggare. Varmare och fräschare. Och om 3-4 veckor är det dags för steg 2, ytterligare 20 minuter "in the chair of pain". Men då kommer jag ta Emla intravenöst!