Igår är jag och Mellantrollet på väg till tåget till Trollskogen. Mycket folk och trångt på centralen. Med min sedvanliga klantighet råkar jag kliva in i Mellantrollets häl, ont så in i bäng gör det och jag ynkar mig ljudligt.
Stannar dock inte upp då vi håller på att missa tåget, utan haltar raskt vidare. Väl på tåget ser jag att blodvite uppstått, men då jag saknar medikamenter så låter jag det bero till vi ankommer Trollskogen.
Och då får jag förklaringen till smärtan... Tån är dubbelt så stor som sin högra jämlike och tånageln sitter enkom fast i nagelbandet. Ont är bara förnamnet....
Varför gör jag sådana här saker?
5 timmar sedan
2 kommentarer:
AJ aj då! Stackare!
Humlan, sent omsider... tack!
Skicka en kommentar