Slagen hjälte

Så där ja, då var första vernissagen i den egna lokalen avklarad. Och jag är mör som få, att stå på benen hela dagen var lite mer än vad min ännu ej helt läkta höft mäktade med. Men nu är det klart för denna helgen och jag får en hel vecka av vila (om man nu bortser från mitt vanliga jobb) innan det är dags igen.

Hur gick det då kan man undra? På det stora hela var det lyckat, men visst fanns det lite smolk i bägaren.

Det som var lite trist var att det kom förhållandevis lite folk, det alltid roligare när det är full snurr. Iofs förståeligt då det är massor med julmarknader som drar igång denna helgen. Och aptrist väder. Lägger man sedan till det faktum att vi ligger lite off och att vi är helt nya på den här adressen & i egen regi s är det inte så konstigt.

Det som var positivt var många saker; lokalen fungerade kanon och våra alster kom verkligen till sin rätt, det blev jättefint. De människor som kom var seriöst intresserade och 90% av dem köpte något. Roligast av allt var att vi sålde en del stora fat, vilket vi normalt inte gör på en julmarknad eftersom det är ganska dyrbara historier.

Och allra bäst - vi sålde till en konstsamlare som skulle ha fatet i sin konstsamling! Det värmde gott i hjärtat och självförtroendet fick sig en stor boost!

Nästa helg är sista helgen för i år, förhoppningsvis dyker det upp mer folk. Om vi har tur kommer det en del inköpare... från ett stort och mycket exklusivt varuhus... Vi väntar med spänning!

Sedan fick jag i min andra verksamhet en ny stor kund också, vilket iofs är väldigt kul. Hur det gick till är en helt annan historia, men väldigt kort kan jag säga att människan ifråga fick en känsla av trygghetseufori när han stötte på mig. Obs, inte STÖTTE på mig utan stötte PÅ mig, bara så at det inte blir några missuppfattningar. Jag är ju en mogen och seriös kvinna. Och väldigt gift sådan.

Och jag som alltid säger att jag egentligen inte tar fler kunder... Ja ja, det löser sig alltid på ena eller andra sättet.

Nu ska jag crasha i soffan i väntan på Both & Brennan, mitt absoluta favoritpar!

ps: Om ni inte vet vad ni ska göra nästa helg och ni befinner er på Söder - don't be a stranger! Förutom vårt glas finns det hur underbara julbuketter som helst, läcker mosaik och små, söta grandekorationer.

Houston... we are ready for take off...

Eller så klara vi nu kan bli. Första vernissagen i den egna lokalen. Och vi slet som djur igår för att få allt klart.

Och självklart kunde jag inte somna sedan när jag kom hem för miljoners tankar rasslade runt i huvudet;

- tänk om ingen kommer
- tänk om för många kommer
- tänk om vi inte säljer något
- tänk om människor tycker det är fult
- tänk om glöggen tar slut
- tänk om ... tänk om... osv

Visst har jag gjort det här förut, men det är ändå inte samma lika. För det är första gången som vi står på helt egna ben. Och jag har fjärilar i magen.

Häromkvällen försökte jag skapa lite och då blir det aldrig bra. Så jag ägnade istället kvällen åt att sitta & titta på kollegans alster. Och hata dem. För att de var så jäkla fina och mina såg ut som kattskit. Totalt omoget och barnsligt, men förmodligen helt naturligt. Jag skyller det på att vara en del i skapandeprocessen :-)

Rapport lär välj följa under helgen, eller efter. I övrigt har jag fortfarande inte listat ut vad jag ska bli när jag blir stor. Börjar kanske bli dags snart... Konstnär & boheme eller ekonom & pedant? Motsägelsefullt? Asch då, bara lite.....

Skriet från storstan...

Stod i godan ro och imundigade min last, ute på gatan. Vad händer då?

En stor, fet råtta springer rakt över mina fötter!!!!

Kan väl säga att jag skrev. Högt!

Så hörde ni i Stockholm ett avgrundsvrål för någon minut sedan så var det jag.
Nu måste hem och sanera mig. Kasta stövlarna.

Fy fy fan vad äckligt!

Sorgligt, men vackert...

Igår hade jag och Mellantrollet mamma-dotter mys, medan Trollfar och Lilltrollet var ute på galej. På Mellantrollets begäran hyrde vi "I taket lyser stjärnorna", en film hon tjatat om efter att ha läst boken i skolan. Kanske hon var lite ung för filmen, men det är en mogen tänkande dam så jag tror nog att det var en bra film för henne.

Och hur underbar var då inte filmen? Att se tillsammans med sitt "soon to be" tonåring. Den skildrade de känslor och svårigheter man som tonåring stöter på, hur lätt det är att göra sin sorg bakom ett hårt skal för att ilskan är lättare att hantera än tårarna.

I mitt tycke var detta den ultimata tonårsfilmen jag sett. Och jag grät floder från halva filmen och framåt. Den gjorde ont, den var sorgsen men också förbannat vacker!

En film jag önskar att alla barn fick se på Livskunskapen i skolan, självklart med efterföljande diskussioner.

När Trollfar och Lilltrollet kom hem satt det en rödgråten, snörvlandes mamma i soffan. Med ett mjukt, ömsint Mellantroll i famnen. Det var en skön kväll, med mycket närhet.

Kloka Mellantrollet sammanfattade filmens handling precis på spiken;"

Det handlar om tonåringar, om hur mycket lättare det är att vara arg än ledsen. För om man är arg så kan ingen göra en illa, tror man iaf. Fast det är fel. För det gör ont, inte lika snabbt kanske men mycket mycket längre. Så det är bättre att gråta direkt istället"

EGO Pepping!

Jag är jävligt snygg!

Iaf i mörker. Och på långt håll.

Så, nu känns det mycket bättre

Lakoniskt mellantroll

Mellantrollet: Vet Du mamma, jag blev inte så rädd när Du ramlade nedför muren
Trollmor: Blev Du inte, vilken tur. Men jag skrek ju som en tok, att Du inte blev rädd då?
Mellantrollet: Mamma, jag är smartare än så! Om Du skrek så levde Du ju, hade varit värre om Du varit tyst!

Surprise!

Kommer hem efter denna gråa dag, grå i själen och grå i sinnet. Vad möts jag då av?

Lilltrollet och hennes killkompis X har dukat bordet, med hjärtan och choklad. Fixat iordning en fruktsallad med chokladsås, hällt upp vin i vackra glas. Ställt fram kandelabern och bröllopsfoto på mig & maken. Hur vackert som helst!

Behöver jag säga att jag fick en tår i ögat?


ps: Sedan är inte fruktsallad, matlagningsvin och chokladsås världens bästa kombo, men tanken var god

Måndag, måndag....

Vaknar och det är grått. Och regnigt. Och aptrött Trollfamilj, framförallt Trollmor & Mellantrollet. Vi är nattugglorna i familjen medan Trollfar och Lilltrollet är morgonpigga som få.

Blir inbjuden till en hel del roliga evenemang, vilket förmodligen skulle pigga upp livsandarna en hel del. Musikevenemang här, VIP utförsäljningar där m.m. Men allt jag vill är att sitta i min sköna fåtölj, med fötterna på pallen och sticka halsdukar i kubik & kvadrat. Kanske måste sälja några på helgens julmarknad, för gränsen för hur många halsdukar man behöver måste väl gå vid 6 st / person eller?

Jag undrar om jag inte egentligen är en form av mutation mellan brunbjörn och människa, för så här års vill jag stanna hemma. Vara i min lilla grotta, med familjen omkring mig. Sova, softa och inte göra många knop. Samtidigt blir jag galen när jag är hemma, för jag vill gärna ha det "fixat" omkring mig. Jag får spunk när byrålådorna står halvöppna, pappershögarna travas och hallen ser ut som en tromb nyss dragit igenom.

Maken och jag har ett projekt. Som vi startade när vi flyttade in för över 5 år sedan. Att bygga om vår relativt stora, men ack så ickefunktionella klädkammare. Vis av tidigare erfarenheter föreslog jag maken att vi skulle ta dit en hantverkare för att fixa det, men maken svarar "icke då" för det löser han.

Vår ansvarsfördelning i detta är att jag önskar & tycker samt att han gör. Jag önskar som fan, men han har ännu inte gjort. Jag har testat smicker, bön, tjat, skäll, gnäll och allt annat jag kan komma på. Men vi har inte kommit en endaste skruv närmare vår funktionella klädkammare. Om jag rivet ut allt och lägger på makens sida av sängen kanske det blir fart eller vad tror ni?


ps: käre make, jag vet att Du läser här - detta är en ny bearbetningsmetod i projekt "klädkammare". Funkar det?

Vad hände här då?

Hade huvudet fullt av tankar och bubblande idéer, först skulle jag "bara" och så har det gått 10 dagar! Mysko, inte konstigt att jag känner mig gammal när tiden går undan så här.... Det blev en lite längre, helt oplanerad time out. Inte för att jag var så aktiv IRL istället, så vad jag gjorde? Inken tinken aning, men fort gick det tydligen.

Något som hänt då? Njae, inte mycket inte. Jobb, stora avslut på vissa projekt och uppstart på andra. Och så har jag varit duktig! Har äntligen sagt upp 2 kunder som jag inte synkad med och där jag känt mig utnyttjad. Den ena kunden använder mig som syndabock för sin ledning, när något inte stämmer eller gått snett så har jag gjort fel - trots att problemet varit att jag inte fått något material what so ever. Jag får tjata och be, sedan hör människan av sig och ber om rapporter dagen efter. Trots att jag inte fått mterialet! Pucko, men nu som sagt är det tack och goodbye!

Den andra kunden har i över ett års tid sagt att "just nu har jag short om cash, men bara...." och så händer samma sak over och over again. Inte en spänn har jag fått, däremot har människan plockat ut dubbla löner. Och hör bara av sig när det är vissa typer av jobb som absolut måste göras (typ Skatteverket). Men nu räcker det, tack och godnatt liksom.

Höstmörkret börjar lägga sig över mig, mentalt och fysiskt. Jag har lite svårt för det mörka, när dagarna blir kortare och nätterna mörkare. Och när tiden verkar bli allt kortare till att som jag vill hinna med. Inser att det är 5 veckor kvar till jul... Huvva! Personligen bryr jag mig inte så mycket om den, men de små trollen gillar traditionerna och jag gillar att vara delaktigt i deras glädje. Så det är bara att gilla läget, prioritera och få tiden att räcka till - vilket den oftast gör så länge man inte stressar upp sig. Och jag försöker låta bli.

Sen vet jag ju att bara den 28 november har passerat så lättar livet lite. Mysko att kroppens minnen fortfarande är så starka efter 11 år (dagen då min mor tog livet av sig), men så är det och det är bara att gilla läget.

Sorry för tystnaden, ska försöka låta bli att bara gå upp i rök så där - men jag kan inte lova .....

Sicka små svin...

Jag har jobbat som konsult i ganska många år vid det här laget, och tidigare satt jag i en position där jag hade mycket att göra med ledningsgrupper i både stora och små bolag. Fått en ganska bra bild över hur det går till i en s k affärsvärlden tycker jag. Och en sak är jag helt övertygad om!

Moralen och etiken hos de mindre bolagen är avservärt större än hos många av de stora, som verkar fått totalt hybris!

För att ta några exempel:

- En av de största aktörerna inom mobiltelefoner köpte en tjänst av en kund. Allt är uppfyllt enligt beställningen MEN den stora aktören ändrar sig och vill ändra på tjänsten efter det att den levererats. Eller rättare sagt de vill ha en helt ny produkt. Utan att betala något mer. Och för att få sin vilja igenom betalar de inte den första fakturan heller som var med många nollor bakom. Vad gör då ett litet bolag, går till indrivning? Nej det går inte, för då tappar de kunden som de byggt upp en stor del av sin verksamhet kring. De levererade en helt ny produkt. Till ett minimalt pris. Och fick alltså jobba gratis. Snyggt? Inte alls!

- En av de största leverantören inom datatekniska prylar har som kutym att hålla inne med eventuella kreditfakturor och/eller felbetalningar "som säkerhet för framtida order". Trots att det alltså är deras kunders pengar. För inte så länge sedan gjordes en felbetalning till dem, det hamnade en nolla för mycket i slutet. När de får påpekandet så har de självklart märkt "problemet", men någon automatisk återbetalning sker inte. I första hand kvittar man mot inneliggande fakturor trots att de ännu ej förfallit (förskottsbetalning m a o), i andra hand håller man inne pengar för liggande order (än mer förskottsbetalning) och resterande kan de eventuellt betala tillbaka om man ansöker om det. Och om deras ekonomichef attesterar. Snacka om att tjäna räntepengar, när fakturorna betalas en 20-30 dgr för tidigt. Och när de ligger kvar på överskottet i väntan på att man ska be dem dra åt helvete.


Men även här är problematiken samma som i exempel 1; kunden har större behov av leverantören än vad leverantören har av kunden och då utnyttjar man det.

Inte undra på att båda bolagen har fina siffror i sina bokslut. Det vore lite roligt om man var tvungen att blanda in etik och moral i dessa också, då skulle det nog fan lysa rött!

Sicka svin det finns, så och på två ben!

Gulp....

Jag har för närvarande noll koll på det mesta. Har hur mycket som helst att göra, en drös med deadlines att hålla. Och hur mycket utgifter som helst som står inför dörren.

Men vet ni vad? Jag är inte ett dugg stressad... Utan är helt lugn i att det fixar sig, one way or another. Precis som det alltid gör.

Jag kanske slog i huvudet iaf när jag försökte flyga från den franska muren. Eller så är det de smärtstillande tabletterna som håller mig lugn och fin. Hur som, det är bara att "go with the flow" och njuta av tillvaron. Så då gör jag det.

Btw, mitt nya artistnamn är numera the Wall.

When tomorrow comes...

Jag har en dotter. Eller rättare sagt, jag har 2 döttrar. Dock är det bara en av dem som:

- byter kläder 3-4 ggr per dag
- duschar 2-3 ggr per dag
- förbrukar schampo i nivå med Botswanas BNP
- använder kilovis med frisyrgelé


Och hon är 10 år! Vart skall detta sluta??????

On the road again...

Jag vet inte om jag är en särdeles snäll människa, men jag har iaf särdeles snälla kamrater och jag hoppas att jag gjort mig förtjänt av det!

Idag har jag haft en privatchaufför hela dagen, som kört mig runt i Stockholm för att uträtta alla de tretusensjuhundratolv stora och små saker jag har varit tvungen att fixa. Och det var otroligt skönt att ha med sig en vänlig själ som höll upp dörrar, bar handväska, släpade påsar m.m.

Jag tror jag skulle kunna vänja mig vid sånt, lite sådär Paris Hilton stylish liksom. Att konstant ha någon om gick några steg bakom och redde ut sånt som jag strulat till, plockar upp sånt som jag tappar, bär det jag shoppar osv.

Nu är det lite sent påtänkt, men i mitt nästa liv funderar jag skarpt på att bli ekonomiskt oberoende. Då ska jag ägna mig åt att filosofera lite, kreera en del och göra goda gärningar. Fasiken, jag kanske ska slå till direkt och bli en modern variant av Jesus. Vad tror ni om det? Eller är det hybrisvarning igen? Shit, jag måste sluta med smärtstillande innan jag blir helt mångalen....

Sakta men säkert...

Fy fasiken vad jag är dålig på att vara dålig! Jag försöker låta bli att stressa upp mig, för jag har apmycket jobb att göra. Dock är jag inte i skick att fixa det, med bultande höft och huvudet luddigt av värktabletter. Men jag gör mitt bästa, har varit hemma hela veckan so far och blir hemma resten också. Men det går framåt, med kryckor.

Tur att det inte är bikinisäsong för då skulle jag skrämma slag på halva stranden!

Så, nu får det vara bra med ynkande över min höft.

Idag har jag varit och tagit influensasprutan, tänkte jag skulle undvika svininfluensan. Från början var jag helt anti, men eftersom jag anses tillhöra riskgruppen så vek jag ned mig för expertisen.

Ett litet stick och så var det klart.

Annars då? Inte mycket att rapportera så här från mitt horisontal läge om ni inte vill höra mina recensioner om vad det finns att glo på på tv på dagarna. Fast vi skiter i det tror jag, för det är inte mycket som gör en gladare till sinnet. Utom "En plats i solen", som handlar om människor som söker ny bostad utomlands.

Jag är en sucker för alla program som har med hus och lägenheter att göra. Innerst inne när jag en dröm om att någon gång flytta utanför landets gränser, till värmen. Men det lär förbli en dröm, för samtidigt är jag bekväm och ganska så nöjd med det sociala skyddsnät vi har här hemma.

Håller på att planera in ett öppet hus i våra nya lokaler, så om ni har vägarna förbi sista helgen i november alt första i december så är ni välkomna. Hojta till så mailar jag inbjudan!

Home sweet home...

Lyckades ta mig hem igår, om än proppad full med roliga tabletter som gjorde att jag såg världen som i en dimma. Suverän service från flygbolagen som mötte upp med rullstol vid ankomsten till Nice flygplats, vid mellanlandningen och även på Arlanda.

Stora fördelen, förutom att jag slapp belasta min ömma höft, var att det blev gräddfil av hela konkarongen - förtur vid incheckningen, förtur vid gaten och förtur vid ombordstigning. Kände mig som en riktigt VIP. Stora nackdelen var förstås att det inte blev någon som helst shopping, fast det kanske var en fördel? Det blev inte så dyrt iaf.

För att få lite ordning på praktikaliteter såsom kryckor, sjukintyg för försäkringen och medikamenter så uppsöktes akuten idag. Läkaren litade fullt ut på de franska röntgenbilderna, konstaterade helt sonika att det var "ett sjukt stort jäkla hematom" som mätte dryga 30 x 40 cm (inser just hur stor höft jag måste ha....) samt att jag måste ta det lugnt i åtminstone ett par veckor till att börja med. Hallå! Ett par veckor? Jag är egenföretagare, jag har varken tid eller råd. Men å andra sidan, hur i hela friden skall jag kunna köra bil eller sitta ute hos kunderna? Inken tinken aning.......

Ingen idé att oroa sig idag, jag måste iaf ta det lugnt imorgon och så får vi se hur jag mår sedan. Jag kan ju ha tur....

Och därmed hoppas jag att detta blir det sista om min höft, ni skall snart slippa höra mig tjata om krämpor och andra tråkigheter.