Jag vet inte om jag är en särdeles snäll människa, men jag har iaf särdeles snälla kamrater och jag hoppas att jag gjort mig förtjänt av det!
Idag har jag haft en privatchaufför hela dagen, som kört mig runt i Stockholm för att uträtta alla de tretusensjuhundratolv stora och små saker jag har varit tvungen att fixa. Och det var otroligt skönt att ha med sig en vänlig själ som höll upp dörrar, bar handväska, släpade påsar m.m.
Jag tror jag skulle kunna vänja mig vid sånt, lite sådär Paris Hilton stylish liksom. Att konstant ha någon om gick några steg bakom och redde ut sånt som jag strulat till, plockar upp sånt som jag tappar, bär det jag shoppar osv.
Nu är det lite sent påtänkt, men i mitt nästa liv funderar jag skarpt på att bli ekonomiskt oberoende. Då ska jag ägna mig åt att filosofera lite, kreera en del och göra goda gärningar. Fasiken, jag kanske ska slå till direkt och bli en modern variant av Jesus. Vad tror ni om det? Eller är det hybrisvarning igen? Shit, jag måste sluta med smärtstillande innan jag blir helt mångalen....
Inlägg
1 timme sedan
1 kommentar:
En sån (privatchaufför) skulle jag behöva idag, gärna med limmo, helsvart, mörka mörka rutor, sval och tyst, sen skulle jag egentligen inte vilka lämna bilen utan bara ligga kvar, medans jag blev servad. Jag har inte höftproblem dock utan mitt onda sitter i huvuder iform av migrän.
Tror dock att vi snart mer tillhör kategorin som har "personlig assistent", om skadorna/krämporna inte avtar.
Jag hoppas verkligen att du "kryar på dig" med supersnabb fart.
/Camilla
Skicka en kommentar