Sorgligt, men vackert...

Igår hade jag och Mellantrollet mamma-dotter mys, medan Trollfar och Lilltrollet var ute på galej. På Mellantrollets begäran hyrde vi "I taket lyser stjärnorna", en film hon tjatat om efter att ha läst boken i skolan. Kanske hon var lite ung för filmen, men det är en mogen tänkande dam så jag tror nog att det var en bra film för henne.

Och hur underbar var då inte filmen? Att se tillsammans med sitt "soon to be" tonåring. Den skildrade de känslor och svårigheter man som tonåring stöter på, hur lätt det är att göra sin sorg bakom ett hårt skal för att ilskan är lättare att hantera än tårarna.

I mitt tycke var detta den ultimata tonårsfilmen jag sett. Och jag grät floder från halva filmen och framåt. Den gjorde ont, den var sorgsen men också förbannat vacker!

En film jag önskar att alla barn fick se på Livskunskapen i skolan, självklart med efterföljande diskussioner.

När Trollfar och Lilltrollet kom hem satt det en rödgråten, snörvlandes mamma i soffan. Med ett mjukt, ömsint Mellantroll i famnen. Det var en skön kväll, med mycket närhet.

Kloka Mellantrollet sammanfattade filmens handling precis på spiken;"

Det handlar om tonåringar, om hur mycket lättare det är att vara arg än ledsen. För om man är arg så kan ingen göra en illa, tror man iaf. Fast det är fel. För det gör ont, inte lika snabbt kanske men mycket mycket längre. Så det är bättre att gråta direkt istället"