Mellantrollet är en klok tjej, mycket filosoferande och funderande. Men när det gäller skolarbetet är hon hopplös....
Hennes filosofi är "kan själv" i 180 och man får absolut inte hjälpa till. Att plugga med henne är en veritabel mardröm och slutar ofta med kaos. Denna envishet i kombination med ett dåligt självförtroende gör att skolarbetet inte går så geschwint som det skulle kunna. För att hon tror att hon inte kan. Samtidigt som hon vägrar att plugga för ingen ska tala om för henne vad hon skall göra.
Vi har försökt med både belöning och konsekvenser, med motivation och annat men vi går fasiken bet mest hela tiden.
I mina ögon är det inte hennes brist på intellekt som gör det, utan just ovan. Den lärare hon hade i 1:a och 2:a klass talade konstant om för henne vad hon INTE kunde och fick henne att känna sig totalt misslyckad. Tyvärr tror jag att det till viss del fortfarande lever kvar.
Men vad sjuttsingen gör jag? Hur hittar jag triggern som får henne motiverad?
UPPDATERING:
Måste bara delge er ett av hennes svar.... eller två. Det visar ganska väl på hennes inställning, men jag måste medge att hon har humor:
Fråga: Nämn ett däggdjur och beskriv hur de lever m.m.
Svar: Lamm. Vita. Finns här och där.
Fråga: Nämn ett annat däggdjur och beskriv det.
Svar: Människan. Har man tur har de 2 armar och 2 ben. Och ett huvud som man kan använda om man har lust.
Inlägg
2 timmar sedan
2 kommentarer:
Hej! Hade liknande med min dotter i 6års, och i början på ettan, fastän hon under hela tiden haft bra lärare. Vi sa helt enkelt som svar till "jag kan inte": "JO det kan Du visst" och lämnade henne vid köksbordet. Efter ett par utbrott och gråtattacker så kom hon in till oss med läxan och visade upp, oftast med rätt resultat. Då bakom den sura uppsynen så glimtade ett litet leende fastän vi var hårda och sa "Ja vi sa ju att Du kunde!!!". Nu så är det inga problem, hon kastar sig över läxan. Utbrotten kommer fortfarande men vi struntar helt enkelt i det så utmattningsmetoden fungerar för oss. Vi sätter tillvaron på stopp tills hon är klar, inga belöningar eller straff, vi bara väntar. Nu är alla ungar fantastiskt olika och att hitta rätt för just sitt barn är svårare än man tror, vi har haft tur med en äldre son som alltid kastar sig över läxorna och då varit en förebild. Jag hoppas med hela mitt hjärta att hon hittar glädjen i att visa upp sina resultat med stolthet utan att ni ens ska behöva säga till.
kram /Camilla
Bra tips Camilla! Jag tror att hon inte är tillräckligt utmanad... Jag känner igen det från andra i släkten. Men vi ger inte upp, skolan ska skötas och vi får testa Dina idéer.
Skicka en kommentar