Dan före dan

Snart jul och som alltid har jag en kluven känsla inför julen. När jag tänker tillbaka på barndomens jular finns det både bra och dåliga minnen, precis som för många av oss.

Tyvärr är de dåliga minnena så mycket starkare så de tar över, skuggar de bra och gör att min förväntan inför julen är ganska låg. Jag kan se på bilder från när jag var liten att visst hade vi bra stunder. Gran och julpynt, familjekänsla och roliga spel. Tyvärr var jag så liten att minnesbilderna är ganska vaga. Däremot står senare stunder klara för mig, som den gången pappa skulle få fira med oss, hemma hos min morbror. Eftersom han var i underläge var han nervös och inte helt nykter när han kom, vilket slutar med att blir utslängd strax före maten. Och jag blev orolig och ledsen, varpå mamma & morbror blev arga eftersom de inte kunde förstå att jag älskade pappa också. Enligt dem vrar jag tvungen att göra ett val, antingen älska mamma eller pappa för båda gick inte.

Åren som följde gick efter snarlikt mönster och när jag blev äldre började cirkusen. Lunch med den ena, middag med den andre. Och hålla masken. Inte nämna mamma inför pappa eller tvärs om. När jag sedan fick pojkvän blev det än mer cirkus, för då skulle tre besök in på en och samma dag. Och så tävlingen - vad fick du av din mamma/pappa då samt låta lagom glad när jag berättade. Och oavsett när jag lämnade så visste jag att resten av dagen skulle bli dövad med alkohol.

Och samtidigt visste jag att både mamma & pappa innerst inne älskade julen. Saknade de stunder som vi delat när vi var små barn. Och därför var det en sorglig dag för dem.

Mina första jular med egna barn försökte jag göra till minnesvärda stunder för oss, i all enkelhet och med mysiga traditioner. Samtidigt bar jag med mig sorgen efterr mamma som valde att dö strax före jul. Och sedan blev pappa dement, varför middagens med honom oftast präglades av hans irritation såsom vanligt är. Och de senaste jularna fick pappa tillbringa på hemmet, då han inte klarade av förflyttningar.

Och nu finns inte pappa längre. Första julen utan vare sig mamma eller pappa. Den första som vi kan göra till vår egen, utan då,iga samveten.

Jag hoppas vi ska hitta lite frid, gemenskap. Och skapa bra minnen för oss. Som framtida minnen.