I min värld är partnerskap ganska enkelt, man vill varandra väl och gör sitt bästa för att få företaget "familjen" att flyta så smidigt som möjligt. Men alltför oftast så fungerar det inte så. Det kommer prestige med i bilden, en tävling om vem som ska få rätt istället för vad som är bäst i situationen. Varför blir det så? Är det viktigare att ha rätt än att lösa ett problem? Måste inte vi som vuxna sätta vår egen prestige åtmsidan och agera vuxet i vår fostran av våra barn. Inse att alla barn är olika och det krävs olika ageranden i olika situationer.
Jag vet inte hur ofta jag från människor hör " jag vill ha respekt". För vad? Respekt är något man förtjänar, för att man agerar på ett sånt sätt att omgivningen kan förstå hur man handlar. Och det gäller i allra högsta grad barn. Att slå näven i bordet, brösta sig och säga " för jag bestämmer så" fungerar inte på lite större barn. Självklart ska de vuxna sätta de flesta reglerna men vi måste även till största delen se till att få med barnen på tåget. Genom att motivera dem eller helt enkelt, för att de respekterar oss och förstår att vi har rätt. Men då måste vi först ha kommit dithän att vi agerar vuxet. Inte alltid helt lätt, men då får vi kämpa lite till. Och om vi hjälps åt går det lättare!
Inlägg
4 minuter sedan
2 kommentarer:
Det finns bloggar och det finns bloggar. När jag sitter och läser tillbaks i dina dagar slås jag av att du skriver så naket äkta och ärligt. Det berör mig och jag är glad att jag hittade hit. tänk att det är så svårt för människor att förstå på ett öppet sätt när livet för någon annan är tufft. Man möts av : Nej men stackars dig så jobbigt och så går personen vidare utan att det som är sagt har gett några spår. Jag lever med tentaklarna ute. Känner när det är äkta eller inte. Här har jag just läst något som känns helt äkta
Kram
Tack Lisbeth. Dina ord värmer ordentligt och jag är glad att jag nått igenom till någon iaf:-). Så återigen, stort tack
Skicka en kommentar