För framtida behov

Lilltrollet är ett morgonpiggt sådant. Från att ha startat dagen vid 5 snåret på morgonen har vi nu lyckats skjuta fram det till 7. Ett stort framsteg, men jag väntar fortfarande på den dagen jag hinner vakna före henne. Förmodligen kommer den i tonåren.

Hur som, varje morgon kommer hon intassandes och kryper ned i sängen, tätt tätt intill. Först ligger hon still och bara tittar. Efter en stund kommer en försiktig liten hand och börjar "klia" min vänsterarm (den är tydligen bäst). Rörelserna blir större och större för att efter en stund övergå till ett veritabelt "skrubbande". Då gosar hon. Och för det behövs en mjuk och kall överarm, vilket jag tydligen besitter och inte Trollfar.

Så ligger vi där och pratar viskandes om allt, från stort till smått. Om känslor, tankar, kompisar, planer och lite till. Det är våran egen lilla stund, när bara hon och jag finns i vår egen lilla bubbla.

Varje morgon när jag är trött och önskar att jag bara fick sova en liten stund till så tänker jag i mitt stilla sinne "om några år kommer hon vägra att låta mig krama henne". Så jag försöker verkligen suga i mig all den här ömheten, mjukheten och spara det i mitt inre. Att ha när den dagen kommer och ömheten har ersatts av en trulig tonåring. För den dagen kommer, förmodligen förr än jag anar...