Förlösning (eller lossning)

Jag har just insett en sak - att ha semester är som att föda barn!

Första dagen är man helt slut, kroppen känns som den dragits genom en mangel och huvudet är helt bombat om än lyckligt.

Andra dagen börjar man försiktigt återvända till verkligheten, man går omkring med ett leende på läpparna och ser fram emot det som komma skall.

Tredje dagen - kadonk! Rakt ned genom skosulorna, totaldepp och kroppen protesterar mot allt. Tårar rinner och livet känns mysko, fast man egentligen är lycklig. Fast ändå inte.

Och sedan återgår allt till det normala igen....

Har jag rätt eller har jag rätt?

ps: Jag är inne på dag 4 nu, still live and kicking! Fast idag har jag inte slipat ett endaste något, mina handleder är totalt slut. Tänk - inget slipande, ingen stickning eller virkning, inget glasskäreri - vad ska jag göra om jag måste operera även denna handled?