Mera Grynet åt folket!

Vet inte om ni kommer ihåg den skönt galna, gapande rosa tjejen som härjade i rutan för några år sedan, Grynet? Själv är jag alldeles för gammal för att tillhöra hennes egentliga målgrupp och trollen var alldeles för små, så jag är ingen expert på vad hon egentligen preseterade. Däremot kommer jag ihåg hennes mantra "ta ingen skit". Kanske inte så välformulerat, men ack så befriande i sitt raka direkta uttryck.

Och just så känner jag idag. Och just så har jag känt ganska länge. En stigande, växande känsla som jag har lust att vråla i olika sammanhang. Samtidigt som jag håller min tunga i styr och biter ihop om mycket det jag egentligen vill säga i olika sammanhang. Jag har en brinnande lust att be många människor fara åt helvete, vilket kanske inte är det bästa.

I många olika situationer känner jag att jag urholkas, att min kraft sugs ur mig och jag får noll i energi. Nu vet jag åtminstone en mycket kär vän och läsare av denna blogg som oroligt kommer tro att det är henne jag menar. Men nej, älskade vän. Det är inte Du! Jag gillar att ge råd, jag gillar när människor värderar min åsikt såpass att de vill höra den. Det är inte i de sammanhangen jag dräneras på energi.

Ett otroligt negativt och tråkigt inlägg, I know. Men jag känner så. Iaf idag. Iaf just nu. Och det här är mitt forum där jag säger det jag känner för. Just nu känner jag så här, trist men sant. Och här skrev jag en otroligt lång harang som jag, tvärs emot min egen regel, har deletat. Sorry! Jag tror att jag sjunger på sista refrängen. Här på bloggen, i vissa andra sociala sammanhang. Det är dags att rensa bland energitjuvarna, men först ska jag hitta dem.

Nu drar jag mig undan i min svarta håla igen, slickar mina sår och ömkar mig själv så får vi se om morgondagen ser ljusare ut.