Så trött jag blir....

Den senaste veckan har jag ägnat åt en seriös maginfluensa. Min kropp har självmant bestämt sig för att redan nu påbörja förberedelserna för beach 09. Tror fasiken att jag blivit av med en 2-3 kilo de senaste dagarna. Och tajmingen är som vanligt urusel. Fullt med möten jag fått boka av, viktiga deadlines som fått flyttats fram vilket självklart medför att de kommande veckorna kommer bli chokade.

Men det är nog inte det som är värst. Utan det är den däringa oron som kommer krypande så fort jag blir sjuk. Ångest är ett alldeles för starkt ord, och av respekt för de som verkligen lider av seriös ångest låter jag bli att använda det. För det är en oro, en hanterbar sådan, men ändock en som är där och pockar hela tiden. Huvudräkning mellan turerna till det kaklade rummet, för att se att intäkterna räcker den här månaden också. Kalenderplanering medan jag försöker somna för att skaffa mig den välbehövliga vilan. Samtidigt som jag VET att jag fixar det. Som jag alltid fixat det. Och som jag alltid kommer att fixa det.

När jag blir inproduktiv, däckad och ägnar dagarna åt TV eller böcker så är en del av min hjärna i konstant aktivitet. Ligger och rabblar "måsten" hela tiden; vinterskorna som ska upp, Trollens garderober som ska rensas, jobb som ska göras, kläder som ska läggas undan osv osv osv

Och jag blir så attans trött på mig själv! För det är så gott som enbart när jag blir sjuk som det dyker upp. Samtidigt som jag hela tiden har en liten elak djävul som sitter bredvid mig och tvivlar på att jag verkligen är sjuk. För jag kan ju gå. Och prata. Och sitta vid datorn (iaf en stund). Och så vidare....

Jag har kommit långt i min utveckling, jag vet det. Men den här biten får jag fasiken jobba hårt med! Det finns seriöst sjuka människor som troligen skulle spy åt min ömkan, människor med riktigt taskig ekonomi som skulle avundas min sits, föräldrar med barn som har riktigt stora svårigheter som skulle vilja byta med mig på stört. Jag vet det, jag vet att jag måste lära mig att koppla av. Fånga dagen, leva i nuet. Även när jag är sjuk. Eller kanske framförallt då. För vem vet hur länge nuet finns?

Skärpning kära Trollmor! Världen stannar inte för att jag blir sängliggande några dagar. Den går inte ens under!