Nu återkommer jag till mitt tidigare löfte att delge er min högst ovetenskapliga analys om skillnaden mellan manliga och kvinnliga gynekologer. Det här blir långt, omständigt och lite sätt ekivokt så det är bara att ta något lugnande och slå sig till ro. Alternativet är att sluta här, så skyll er själva om ni fortsätter:
Eftersom jag har haft lite fabrikationsfel på underredet så har jag redan sedan mycket unga år och då pratar vi way b4 den myndighetsålder som finns för att bevara vår jungfrulighet så länge som möjligt. Problemen har följt mig genom åren som en trogen hund, trots otal försök att bli av med det genom bl a operationer. Det har fått till följd att jag har träffat en hel drös med gynekologer, av respektive kön. Herre min je, det är så många att jag skulle kunna bilda Svenska Gynekologakademin med dem och ändå ha några kvar på kölista!
Så vad föredrar jag då, en manlig eller en kvinnlig sådan? Vilken dag i veckan, vilket tid på dygnet och under vilka omständigheter som helst - en manlig!
Varför det då? För om jag inte skrev om det skulle det inte bli en analys eller hur? Då skulle det bara bli en redogörelse för en ogrundad åsikt och så kan vi inte ha det.
Manliga gynekologer har av förståeliga skäl inte samma insikt i vårt underrede som de kvinnliga, om man nu inte tar det hela bokstavligt. För se lika bra gör de nog, nu menar jag mer den känslomässiga insikten. Fast det kanske ni förstod?
Varför är det bra då att de saknar denna insikt?
Jo helt enkelt för att de kan inte utgå ifrån sina egna erfarenheter och har således inga förutfattade meningar om vad problemet är. Sedan är just det faktum att de är av motsatt kön oftast en fördel, för många av dessa herrar behandlar denna del av kvinnokroppen som en helig relik - dvs varsamt och ömsint. Jag tror att det är en instinktiv drift från deras reptilhjärna som går igång. Och det vet vi väl alla var denna reptilhjärna är placerad någonstans? Exakt. Och vi vet väl alla hur högt männen värderar denna kroppsdel? Precis. Och därmed får vi den respektfulla behandling som vi behöver och har rätt till!
Finns det inga kvinnliga läkare då som är sådana? Jo säkert, men de har jag aldrig haft förmånen att stöta på. De jag mött, och de överskrider klart båda handens fingrar och så några tår på det, har varit burdusa och haft en skrämmande brist på empati.
Varför är de sådana då? Min teori är att eftersom de själva har en dylik kroppdel så vet de vad vi talar om när vi beskriver problem och symptom. Och utgår ifrån att vi överdriver! Att vi är pjoskiga och överkänsliga, för de har minsann aldrig haft så ont/jobbigt/mått dåligt osv.
Sedan kanske det finns ett visst mått av frustration och avundsjuka med i bilden, men det är överkurs och enkom spekulationer vilket en seriös analytiker som undertecknad inte befattar sig med.
Några frågor på detta? Nej tack, då återgår vi till det vi höll på med innan. Vad det nu var.
Inlägg
1 timme sedan
3 kommentarer:
Jag kan bara håla med i dina forskningsresultat. Nu har jag inte haft klippkort på stället men jag har aldrig mött en kvinnlig gynekolog som fått det att kännas bra, eller bli bra för den delen. Jo! EN gång, men då dikterade jag själv vad som var fel och vad som behövde skrivas ut för att få rätt på det.
Killar rules i "det" området. Basta!
Jag har haft en kvinnlig gynekolog. Hon var jättebra. För övrigt tror jag nog att din analys kan var riktig ang manligt/kvinnligt gyn dr! Dessvärre har du ju kanske bara träffat GYNEKOLOGER, som du behövt få hjälp av. Min uppfattning är annars att vi barnmorskor är väldigt duktiga på gyn undersökningar. Visst kan det finnas rötägg där också, men jag tror(vet)att vi är duktigare än gynekologerna. Trots att vi är kvinnor, då! / Ingela
Kimmi, absolutely! Kanske beror de på att de praktiserar ganska ofta och då inte bara i jobbet utan även för nöjes skull :-)
Ingela, jag håller med Dig till fullo vad gäller barnmorskor. Ni har en empati som, enl min erfarenhet, de kvinnliga gynekologerna saknar. Kan vara för att yrket för er mer är ett kall?
Skicka en kommentar