Vad saknas?

I ett tidigare inlägg förvånades jag över den hybris som verkar drabbat delar av den yngre generationen i bloggsfären. Inte helt förvånande så är det vanligt förekommande hos de med hög besöksfrekvens. Det går liksom hand i handske kan man säga.

En av dessa bloggare skrev ett inlägg om ytlighet. Ett i mitt tycke relativt sansat inlägg, där hon framhöll sin rätt att vara ytlig, gilla make up, kläder osv. Och självklart är det upp till var och en vad man har för intressen, och vad man väljer att lägga sina pengar på. Sedan tillhör det väl även en del av uppväxten, att man under en period är totalt utseendefixerad och helt insnöad sitt yttre.

Tro mig, det går oftast över. Man växer upp och de flesta, med lite vett i behåll, skaffar sig andra intressen utöver sig själv. Förhoppningsvis lite mer djuplodande sådana, även om en skara kommer att leva kvar i den prepubertala självfixeringen. Alla sorter behövs i vårt samhälle för att det ska bli en bra blandning, det gäller bara att inte rubba balansen alltför mycket.

Och nu kommer det jag egentligen ville säga. Det jag vänder mig emot hos den här typen av bloggare är inte deras ego eller självupptagenhet, den finns även hos den äldre generationen bloggare i olika utsträckning. Nej, det jag reagerar mot är bristen på ödmjukhet. Inför livet, inför omgivningen, inför de möjligheter de fått och de chanser de tagit.

I mitt tycke är respekt och ödmjukhet två karaktärsdrag som är otroligt viktiga. Och människor, oavsett ålder, som saknar dessa blir i mitt tycke alltid ointressanta. No matter what.