Om ni undrar...

så har jag varit på turné med de små trollen. Trollfar fick vara hemma och fixa brödfödan, själva satte vi oss i den lite lätt slitna men dyrbart reparerade farkosten.

Första anhalt var Nykvarn, en liten mysig kommun där vi terroriserade en av mina äldsta vänner. God mat blev det, mycket babbel och sen kväll. Och så möblerade jag om hennes hem. Och satte fart på hennes tonåringar, som initialt tyckte att jag var som en frisk fläkt för att efter någon timme börja muttra lite. Jag antar de tyckte jag körde lite med dem.

Därefter fortsatte vi till metropolen Torshälla, där jag inte satt min fot sedan farmor levde. Hade helt glömt bort hur charmigt det är där, om än litet för en inbiten Stockholmare. Väl där barrikederade vi oss hos bästa vännen som hade solovecka med sina kids som i sin tur är mina trolls bästa vänner. M a o upplagt för några trevliga dagar och det blev det, även om regnet behagade porla ned över oss vid fel valda tillfällen.

Lyckades undvika att blöta ned min lekamen med sjövatten även denna vecka. Det lutar åt att det blir den första badfria sommaren på många år. Vilket glädjer både mig och fiskarna, som slipper mardrömmar.

En dag ägnades åt Parken Zoo i Eskilstuna, även det ett ställe som minner mig om barndomen även om antalet karuseller var klart färre på den tiden. Kidsen njöt dock, även om jag småhuttrade lite i hällregnet. Avslutningsvis lyckades jag iaf tvinga med dem på en snabbrunda bland djuren. De två minsta damerna i sällskapet sjöng högt och gällt, trots otaliga tillsägelser.

Så kom vi fram till geoparderna, som trynade långt borta i inhägnaden. Där vi gjorde ett stopp för att någon skulle tömma skon eller något annat värdsligt. Sången var fortfarande på hög volym och plötsligt hörde vi ett svisch varpå vi alla vände oss mot inhägnaden. Geoparden satte av i full kareta mot oss, tvärnit med nosen upptryckt mot staketet och ett lite lätt morrande läte gjorde att sången äntligen tog slut. Förmodligen var geoparden lika omusikalisk som mig och ville visa sig solidarisk med att markera sitt missnöje. Kidsen var iaf klart spakare efteråt.

I vännens nyinförskaffade sommartorp gjorde jag nästan inga som helst ommöbleringar. Det var så fint så att det behövdes inte. Däremot blev det en lite ofrivillig sådan då jag böjde mig ned för att stoppa saker i nedersta lådan. Reser mig snabbt och KADONK säger det när huvudet med våld sliter bort köksluckan från sina gångjärn. Ont i huvudet på trollmor som fick en isblåsa som tröst och synd om gångjärnet som förlorade fajten, genom att helt krokna.

Kan väl säga att ska man demolera ett kök med huvudet bör man använda hjälm åtminstone.

Nu är vi tryggt hemkomna i storstaden, där Trollfar väntade med middag. Imorgon börjar jag arbeta igen, och ja jag vet att det är söndag. Det är inte helt synd om mig, för augusti ut kör jag med långhelg... jobbar bara 4 dagar i veckan till att börja med. Gäller att inte chocka psyket alltför mycket