Jag har något lustigt drag hos mig som gör att vissa somliga människor totalt släpper sina hämningar och delger mig deras livs historia, oavsett om jag vill eller inte.
Ibland undrar jag om det står "bikta Dig gärna" i pannan på mig, med payoffen "du får syndernas förlåtelse".
Häromdagen är jag inne i en affär där jag i princip aldrig handlar. Vet inte hur det kommer sig, men helt plötsligt delger mig den lite lätt överåriga kassörskan att hon i helgen druckit vin. Alldeles för mycket, visserligen gott men ack så trött hon hade varit dagen därpå. För hon brukar aldrig dricka vin minsann, möjligen öl. Och här avbröt jag raskt innan jag fick mer förtroenden jag inte riktigt kunde/ville hantera.
Första mötet med Lilltrollets nya fröken resulterade i att jag fick hela hennes första makes sjukdomsbild, hennes stora sorgearbete och hennes lycka när hon träffade sin nye kärlek, serverad i knät vid vårt 15 minuter långa introduktionssamtal.
Förra helgen vid Lilltrollets sleepover kalas blev en tjej (helt ny i bekantskapskretsen) sent hämtad av sin far, som snabbt gav mig en stor inblick i hans liv vad gäller skilsmässa, arbete, nytt förhållande osv. Så nu är jag helt uppdaterad där också.
Åka taxi är förenat med stor bekännelsefara, jag brukar få reda på både skilsmässor, utbrändheter, problem med barn och annat. Bara så där liksom. Och så där fortsätter det i alla möjliga och omöjliga sammanhang.
Iofs är det en form av förtroende och komplimang som jag självklart blir smickrad av, men jag är lite lätt fundersam på vad det är hos mig som triggar igång detta.
Well, well - det lär jag aldrig få reda på, även om jag får reda på en hel massa annat :-)
Inlägg
31 minuter sedan
2 kommentarer:
hahaha kul det ju det kanske bara är en sånn som man lätt kan prata med :) det tror jag iallafall ;)
Jag är likadan. För mig har det alltid varit så.
Däremot behåller jag det mesta om mig själv, för mig själv. Berättar inte så mycket om mig själv för vem som helst.
Skönt att du finns! :-)
Skicka en kommentar