Det regnar. Massor. Och jag blir låg. Av vädret, men även av en hel massa andra saker. Och jag gillar inte att vara låg. Jag vill vara glad. Känna den lycka jag faktiskt har. Men ibland så måste jag tillåta mig ett lågtryck. För så är ju livet, ibland glatt och enkelt. Andra dagar mörkt och sorgset.
Det gäller att inte bli rädd för att inta vara glad. Att tillåta sig själv att följa med känslan, låta det sorgsna ta sin plats och dämpas, för att så sakteliga värka ut.
Jag har kommit så långt att jag låter mig vara ledsen utan att veta varför. Utan att behöva hitta en orsak eller förklaring. Att bara låta det vara så.
För det vänder. Det blir bättre. Att vara ledsen är lika naturligt som att vara glad. Det är inte lika roligt, inte alls stimulerande men på sitt sätt kan det vara helande. Och i viss mån rofyllt.
Att sitta i min favorit stol, titta på tramsiga program på TV och låta tårarna rinna nedför kinderna i takt med att regnet slår mot fönstret. Att se hur det skymmer, träden svajar i vinden och världen utanför gråter.
Och veta att jag är varm, i säkerhet. Om än ledsen. Och att det går över. Kanske ikväll. Kanske imorgon. Men det går över.
Inlägg
4 timmar sedan
3 kommentarer:
Vet du vilket stöd det är att läsa detta inlägget. Att det ÄR okej att vara ledsen utan att veta varför. Många många kramar! Det går ju över.
Du har så rätt och är (som vanligt) så klok. Man vet ju att det går över....men just nu är jag så less på vädret. Märker att jag inte mår riktigt bra av att inte få vara UTE i dagsljuset lika mycket som jag vill.....men där ute är det bara kallt och vått ju!
Till och med hunden är less och vill vända i porten när det regnar!
Jaha...det här var ju en uppmuntrande kommentar från min sida... ;-)
Tack Kimmi, jag tror att vi är överdrivet rädda för att vara ledsna, sorgsna osv. men det är ju lika naturligt som att vara gald.
L-girl, det här vädret är trist och inte alls upplyftande för själen. En dag eller två, men inte i flera veckor..
Skicka en kommentar