Nu är det sommar....

Och jag har startat starkt! Jag är riktigt stolt över mig själv. För jag har gjort ABSOLUT INGENTING i 2 dagar.... Jo, jag har lyckats diska en gång och sett till att vi har fått mat i oss, även om det har varit ganska andefattig kost.

Jag och Mellantrollet är solokvist ute i Trollskogen och har så varit sedan i onsdags. Vi är samma lika hon och jag, kan ligga i var sin stol en hel dag och läsa. Säger ett ord varannan timme, njuter av tystnaden och varandras sällskap utan att för den sakens skull behöva prata om det.

Solen gassar och det är skönt med den fläktande brisen som drar mellan träden. Mellantrollets sommarfräknar börja komma fram och jag inser inte utan stolthet att det är en verklig skönhet jag ser. En tjej som numera börjar känna sig säker på sig själv, som går rak i ryggen och är stolt över sig själv.

Hennes långa resa från en osäker och stundom rädd liten flicka har lett henne fram till en reflekterande och ifrågasättande ung tjej, på väg in i tonåren även om det är en bit kvar.

Hon väljer kläder efter vad som passar hennes person och humör, inte utifrån vad kompisarna har. Hon är trygg nog att våga klippa av sitt hår i ett riktigt snagg à la Rhianna, för hon vet att det passar hennes ansikte. Hon har en skön, lite underfundig humor som blandas med hennes djupa reflekterande sinne på ett coolt sätt.

Och så har hon temperament som få. Men hon kan numera tygla det, fokusera det och så småningom tror jag det kommer att hjälpa henne fram till ett "jävlar anamma" sinne.

Jag har alltid älskat henne, alltid gillat henne som person och jag är lycklig över att hon äntligen verkar gilla sig själv. Kan man önska sig mer?