Close call....

Insåg idag att jag inte skulle klara mig helt utan värktabletter och läkarintyg, så det blev ännu ett besök hos den lokale doktorn (som pratar engelska, franska, svenska, danska, tyska och några språk till). Ännu ett eftersom jag var där i början med mina söndervärkta tummar, för vilka proverna inte var helt uppmuntrande. Något "fibitjohopp" prov hade alldeles för högt värde och så även sänkan, varför farbror doktorn beordrade utredning hos reumatolog. Men det är en annan historia.

Hur som, kommer till doktorn och tar mig ytterst ograciöst upp på britsen. Han skalar av mig joggingbyxorna och suckar djupt. Säger till mig att han är tämligen övertygad om att höften är bruten, med tanke på hur den ser ut till färg-form-svullnad samt hur den uppför sig när han försöker röra den.

Själv gråter jag strida strömmar, av värken men också av oro. För att ha en bruten höft i Frankrike innebär franskt sjukhus följt av ambulansflyg för att sedan förmodligen avslutas med en operation hemma i konungariket Sverige.

Så det blir akutröntgen och jag försöker hålla modet uppe, för jag har två oroliga små troll med mig.

Och vet ni vad? Det var I N T E brutet!!! Så hela skräckscenariot upplöstes. Visserligen gör det ont som fan och jag kan fortfarande inte gå, men vad tusan då - nu blir det bara bättre! (även om farbror doktorn trodde det kunde ta en 3-4 veckor).

Min lärdom denna vecka är:

1. Scholls tofflor är bra
2. Murar är bra
3. Nygjorda murar är också bra

Dock är kombinationen inte alls bra, snarare livsfarlig. Nästa gång någon vill ha min hjälp kommer jag iföra mig dykardräkt, störtkruka och kraftiga gummistövlar med dubbar på! Och självklart skyddsglasögon.

Nu ska jag övergå till att dirigera runt stackars trollfar som får ta hand om matlagning, packning, städning och hela bidevitten. Snacka om att mitt kontrollbehov får stå på hold.... tur att jag är drogad för annars hade jag väl suttit i taket istället för att chilla i soffan.