Sluttampen...

Måste bekänna att jag pallade inte att knöa i mig Ploppen tills jag spydde, jag slutade när munnen klistrade igen av allt socker. Min sockernivå har förmodligen någon all time high just nu, men attans vad fort det gick att packa! Vad jag har med mig är dock en annan femma...

Jag tillhör den där sorten som hatar att resa bort! Inte för att jag inte gillar nya miljöer och andra länder, det gör jag. Men jag gillar inte att flyga, det är trångt och så finns det alltid ett gäng tanter som dränkt sig i parfym så att en stackars astmatiker som jag får sitta och pipandas i flera timmar. Fast den biten kan jag klara, jag andas genom en näsduk och har astmasprejen i högra näven. Konstant, som värsta Pulmicort junkien.

Det jag har svårare att klara av är packningen... Fy i hela helvetet vad jag hatar att packa! Mina första barndomsminnen är av min mor, som packar. Och som får smärre neuroser av det. Och pimplar vin. Och packar lite till. Och så slutar det alltid med övervikt och en hel drös med resväskor med kläder som ingen kommer att använda.

Jag är precis tvärs om, jag vill ha med mig så lite som möjligt. Helst en liten weekend bag, men det är liksom ogörligt när man är 2 vuxna och 2 barn. Och där barnen är flickor. Modemedvetna sådana. Och mamman har kontrollbehov och måste packa för regn/sol/snöstorm/orkan/tyfon/istid/ökenhetta osv. Vilket gör att vi som vanligt slutar med 2 resväskor. Och jag har ångest. För att jag packat för mycket. För att jag glömt något. För att jag har fel skor med mig. För att jag har fel handväska med mig. osv osv osv

Det sjuka är att jag har förmodligen rest utomlands, både privat och med jobbet, mer än 50 talet gånger. Till både storstäder, hetta, semesterorter you name it. Och varje gång har jag haft kläder på mig. Aldrig har jag blivit kastad i finkaburen för förargelseväckande beteende. Och aldrig har det bildats folksamlingar som stått och häcklat mig. Så vad i hela fridens namn krånglar jag till det för? Förmodligen skulle Freud ha en eller annan bra teori om detta, men jag får nöja mig med att konstatera att så är fallet. Punkt!

En annan liten lustig parantes i sammanhanget är jag förr i världen seglade varje sommar, i flera veckor i sträck. Och varje seglats klarade jag med en liten trunk som inrymde allt jag behövde, för både en kväll på krogen som en hel dag vid pinn. Och jag åkte skidor som en liten gnu, också det flera veckor per år. Den enda packning jag då hade med mig var skidfodralet & pjäxbagen, samt en rygga. Och även där klarade jag mig galant såväl i pisten som på afterskien.

Mysko mysko, men nu är det som det är. Och nu är jag packad!

Vive la France, here we come....