Motvalls...

är vad jag är just idag. Imorse vaknade jag med en dundrande huvudvärk och en hals som kändes som ett rivjärn. Jag är absolut superkass på att vara sjuk! Speciellt när jag har multum med jobb att göra och en otrolig energi för närvarande, som jag lägger på mina "pysselprojekt". Min dag var alltså planerad att jobba hårt & effektivt fram till tre, sedan hämta de små trollen och ta den obligatoriska fredagsfikan. Därefter lite fredagsmys shopping (= lokala Vivobutiken) och sedan upp i soffan, TV på och halvsova till diverse program.

Men så blev det icke. Jag har istället legat och kurat under en filt hela dagen, haft intensiva diskussioner mer Luther (som jag vann!) och däremellan slumrat. Och nu har dagen gått, jag satsar hårt på att vara på benen till imorgon då det är tänkt att Mellantrollet skall få sitt efterlängtade Grönan besök! Bara att hålla tummarna alltså. Jobbet får jag ta på söndagen istället, till Trollfars stora glädje för annars hade det blivit ommålning av hallen.... Jag hade tänkt mig en ljus metallicfärg, brons! Trollfar skakar fortfarande, men när det gäller färger brukar det bli som jag tänkt mig :-)

Det bidde en låååång inledning för att komma dit jag tänkte och det är följande:

1. Jag tycker INTE om när små flickor kommer på kalas fullsminkade med mascara och hela konkarongen. När man är 8 år förstår jag att det är spännande med smink, absolut. Men då räcker det att "lura" dem med att dutta lite rouge på kinden och ljust läppglans, det räcker så bra så. Så döm om min förvåning när 2 av Lilltrollets kamrater kommer fullriggade som inför värsta Ålandsbåtskryssningen. Hur tänkte dessa föräldrar?

2. Det har varit en konflikt i Lilltrollets klass, mellan 2 olika grupper. En av föräldrarna upplever att hennes barn blivit orättvist behandlat och det kan mycket väl vara så. Men inte skickar man då ut ett mail som vänder sig till ALLA i hela det annexet? Dvs även de klasser och barn som inte är inblandade? Och där man i princip bara spyr galla över alla? Undra på att barn får svårt att lösa konflikter när det ska ageras på ett sådant sätt.

3. Jag har blivit nominerad (tack älskade Biggis) och det är absolut en ära & vartenda ord som denna dam skrev kan jag återgälda med varm hand. Däremot kommer jag inte låta stafetten gå vidare. Det finns ett helt gäng begåvade, duktiga bloggare därute. Dels sådana jag läser och känner till, men framför allt en hel drös som jag aldrig har läst. Och för mig blir det lite som "klubben för inbördes beundran" när den här typen drar igång.

Det är alltid de mest frekvent lästa bloggarna som får utmärkelsena, vilket inte är så underligt för det finns en anledning till varför det är så många som läser dem. Men det är inte riktigt min grej, kanske mest för att jag inte är (numera) någon traditionell bloggare. Jag skriver mest och läser tyvärr alltför sällan andras bloggar, än mer sällan som jag kommenterar. Det är inte så att jag inte bryr mig, men jag måste prioritera vad jag gör med min tid. Och då räcker den inte till. Bloggandet för mig är framförallt en ego pryl, att jag får skriva av mig och att andra läser är en stor bonus (även om det bara är ett litet fåtal kvar numera).

4. Häromdagen åkte jag buss. På densamma kliver det in en förskoleklass på ca 15 barn med 2 åtföljande vuxna. Barnen sprider sig över hela bussen, de vuxna står vid de främre dörrarna och diskuterar ingående sin lönesituation. I mitt stilla sinne undrar jag hur de vet att de har alla barn med sig. Kidsen är alltså utspridda i en lång dubbelbuss och de står längst fram, ser sig aldrig om och kollar ALDRIG vilka som kliver av vid busshållplatserna. Kan väl säga att jag var något sugen på att säga "hallå, missade ni barnen som gick av vid förra hållplatsen" när jag gick av. Men jag gjorde aldrig det.. jag kanske börjar bli mesig?

Nu kryper jag ned till kojs igen, drar täcker över huvudet och hoppas på att jag imorgon är mitt vanliga, charmiga jag.......