lördag, mars 21, 2009

Felia?

Eller var det Telia de hette? Okej, nu kanske jag inte ska kasta skit utan att veta vems ansvaret är, men det är inte lika roligt att skriva Optimal Felecom eller Fele2. Eller jo, det var det visst..*s*

Vad ska jag gnälla över nu då undrar vän av ordning? Jo tack, pappsen är på tapeten igen. Inte bortsprungen den här gången men väl okontaktbar om jag inte vill skicka röksignaler.

Kommer ned till min far idag, efter att ha försökt ringa ett antal gånger. Signalerna går fram, men han svarar aldrig så jag misstänker att han lyckats stänga av signalerna. Börjar mecka med telefonen och ökar upp volymen på max, men inga signaler hörs. Misstänker då att telefonen är trasig och byter, men problemet kvarstår. Det går att ringa ut, och det går att ringa in. Problemet är bara att man inte hör när det ringer och då är det svårt att svara.

För säkerhets skull passar jag på att testa pappas trygghetslarm, och det fungerar inte. Det går inte att ringa ut. Och helt plötsligt går det inte att ringa ut från vanliga telefonen heller! Lite lätt stökigt.

Försöker ringa Felia för att felanmäla trygghetslarmet. Det går bara att göra kontorstid måndag-fredag. Smart, när de flesta trygghetslarm finns hos människor som har någon form av speciellt boende. Där det finns personal veckodagar men inte helger! Ringer felanmälan igen och knappar igenom alla de val som finns för att försöka hitta en levande människa att tala med. Det går inte!

Slutligen ringer jag då en helt annan operatör för att höra om de hört något. Jo tack, serviceboendet där pappa bor har problem med telefonerna. Gäller hela boendet, men tydligen har man börjat arbeta med problemet och man räknar med att bli klara kring den 27 mars!!!

Kanon, så under tiden bor min demente far solo i sin lägenhet utan möjligheter att kontakta sina barn! Känns jättetryggt med tanke på vad som hände häromsistens. Mobiltelefon tänker då något, men tyvärr fungerar det inte. Pappa har en, men han glömmer bort att det är en telefon. Och han har även glömt bort att det är fel på telefonlinjerna där han bor. Jag har skrivit en stor lapp vad han skall göra om han behöver ta kontakt (gå ut i korridoren och skrika). Den sitter på telefonen.

Jag har även bett Hemtjänsten hålla extra koll hos honom vilket de lovade. Jag brukar alltid vara mycket nöjd med pappas hemtjänst men den här gången blev jag mörkrädd när jag pratade med dem.


Jag: Det är problem med telefonerna tydligen här i huset
HT: Jo vi vet det, det skal tydligen ta en vecka till.
Jag: Men vad händer då under tiden, med pappa? Som har trygghetslarm och är dement, han kan inte kontakta sig med omvärlden då iom att han inte kommer utanför dörren.
HT: Jo men vi har informerat honom och erbjudit honom extra tillsyn, men han tackade nej.
Jag: Det är väl inte så konstigt. Han kommer inte ihåg att det är fel på telefonen och han har ingen insikt i sin situation. Han vet inte vad han ska göra när han inte kan ringa.

HT: Jo men det har vi berättat.
Jag: Ja, och han är dement. Tror Du att han kommer ihåg det?
HT: Då får jag väl berätta det igen.

Jag: Hur länge tror Du han kommer ihåg det den här gången då?

Ja, jag vet att jag är gnällig men det var verkligen en dialog modell "Goddag Yxskaft". Det är bara hålla tummarna att inget händer, att de tittar till honom lite extra och hålla koll på röksignalerna!

3 kommentarer:

Martha sa...

Batbuttan... är det inte dags för din pappa att få komma till ett boende med tillsyn hela dygnet? Både du och han behöver nog den tryggheten.

Hemtjänsten har förvisso sina riktlinjer och rutiner att gå efter men i det här fallet bör man göra en konsekvensanalys. Lite kan du ju lägga till där redan menar jag...

Kimmi sa...

Det här e ju för fan helt sjukt! Har de hittat sin utbildning på baksidan av ett cornflakespaket eller?
Jag hade en dementpatient som frågade vad klockan var en gång varannan minut och när kommer doktorn varannan minut. Jag skrev en lapp till henne där det stod "klockan är 11 vg vänd" på ena sidan och "doktorn kommer kl 12 vg vänd" på andra sidan. Hon tröttnade på att vända lappen efter en timme, och då kom doktorn (tack och lov).
De borde fatta sådant om de arbetar med äldre annars är de på fel plats!

Min lapp låter kanske hjärtlös men det fanns ingen som kunde sitta bredvid och svara i en timme då andra patienter också behövde hjälp. Men hon var i alla fall lugn en stund.Det var en nödlösning som verkade funka.

Batbut sa...

Martha, jo egentligen. Men samtidigt så vet vi att det förkortar hans liv med otrolig hastighet... men vi har en dialog. Så vi får se
Kimmi, blir jag rik kan Du få ta hand om pappa - han älskar att sitta och prata, helst monolog dock :-)