fredag, mars 06, 2009

Vardagsänglar

Det finns en hel drös sådana som vimlar runt därute, men det är inte alltid vi ser dem. Idag stötte jag på en sådan och that made my day!

Som ni kanske kan erinra er så däckade jag av en seriös maginfluensa from hell häromsistens. Såsom varandes egenföretagare är jag sällan sjuk, även om jag är sjuk. Jobbar ju oftast ändå, så det är sällan (läs aldrig) som sjukskrivning är aktuellt för min del. Hur som, som företagare väljer man antal karensdagar (från noll upp till trettio) och jag var helt övertygad om att jag hade 3.

Första dygnen stod jag inte på benen, och att ringa i telefon fanns inte i min värld. Och sedan så räknade jag stenhårt med att vara på benen innan karenstidens slut och gjorde aldrig någon sjukanmälan. Men insåg några dagar senare att det var ju hål i huvudet för det här riskerade att bli långvarigt, varför jag ringde upp och gjorde en anmälan. Då får jag förklarat för mig att jag hade anmält noll karensdagar..... Oups... hur klantig får man vara! Förklarade mitt dilemma (läs min tabbe) och undrade hur jag skulle göra. Människan i andra ändan sa att reglerna var tydliga, men jag kunde ju skriva en förklaring och se hur handläggaren resonerade.

Sagt och gjort, jag gjorde en anmälan och skrev en förklaring till hur jag tänkt & agerat.

Idag ringer en ängel upp och säger att de i detta fallet gör ett undantag eftersom jagg hade ett läkarintyg som kunde styrka att jag var seriöst dålig!

Hur glad blev inte jag? Väldigt! Tack snälla rara FK, jag är ytterst tacksam och jag lovar att aldrig klanta till det så igen.

4 kommentarer:

londongirl sa...

Åh så SKÖNT!! Tänk vad bra att det blev så och att de kunde fixa till det! Annars hör man mest elände om FK nuförtiden tycker jag.

Hoppas allt är bra med er allihop!

Kimmi sa...

Underbart! Det är det där jag kallar vardagsunder (och att änglar finns)
Både FK och Sjukvården har förvånat mig (positivt!) på sistone. Kanske är något på väg att vända?

Humlan sa...

Så skönt!
Men det var nog tur att du hade ett läkarutlåtande som stöd.

Batbut sa...

Visst är det häftigt närman stöter på medkännande och hjälpande människor. Och visst var läkarutlåtandet till hjälp, för som kvinnan på FK sa "jag ser ju att Du var ordentligt sjuk så jag förstår att Du glömde bort"