Ge upp? Redigerad version

Idag har det hänt något som skakat om vår tillvaro. Och jag har ingen jävla aning om hur jag skall hantera det. En del av mig vill bara skrika ut det orättvisa, väcka varendaste kotte, skaka om dem och fråga hur i helvete de tänker. En annan del av mig vill bara fly, lägga av, ge upp.

Vi kämpar oss upp för det där jävla berget gång efter annan. Hittar balansen, börjar tro på lugnet och då kommer nästa käftsmäll. Gud, ödet eller vem fasiken som drar i trådarna - kan det inte räcka nu? Har vi inte lärt oss vår läxa, är det något vi missat.

Jag tror jag låter det vara så för tillfället. Jag får sova på saken, inte agera eller skriva i affekt. Kanske det kommer mer eller så gör det inte. Kanske jag t o m mot mina principer raderar det här inlägget. Jag vet faktiskt inte.

Jag tror att jag för första gången i mitt liv, så vitt jag kan komma ihåg, är totalt handfallen. Kanske för att vi idag genomlevt en av mitt livs absolut värsta dagar.

UPPDATERING:
Igår var jag i affekt. Och jag skrev mina känslor rakt upp och ned. Inte så bra och jag inser att jag skrämt upp många människor. Lämnat alldeles för stort utrymme för spekulationer. Ingen är fysiskt skadad, ingen har dött.

Jag kommer inte gå in på det inträffade. Bara kallt konstatera att det är lika lätt att agera fel som det är att inte agera alls. Gårdagen ägnades åt samtal, djuplodande och ingående. Det är utrett, granskat och rannsakat.

Alla inblandade parter har konstaterat att det fanns inget som helst belägg för det som drog igång det hela. Det är en situationen där det blev "rök utan eld". En situation när en människa valde att agera utan att ta reda på fakta, utan att skaffa sig inblick, utan spontant reagerade. Och det blev så jävla fel!

Det hela är ett avslutat kapitel, utom för oss som får leva med spillrorna av hur skör människan är.