Lite förtydligande..

kan vara på sin plats efter gårdagens kryptiska kommentar. Har fått några oroliga samtal om "vad har nu hänt" och så har man trott att det är skolan som är på tapeten igen. Så är icke fallet. Däremot stötte jag på ett antal underliga jeppar under dagen.... men kraften (och tiden) räckte inte till för att dra hela storyn.

Och jag har inte riktigt energin till det nu heller, kan kortfattat konstatera att vissa bilister, somliga cyklister och flertalet säljare (framförallt av telefonabbonemang) ger mig mentalt eksem. Därav min lite lätt frustrerade kommentar igår.

Ska vi ge oss tillbaka till skolans värld så är det ett lugn för närvarande, det är inte helt harmoniskt men det är samtidigt inga direkta stora konflikter. Små små saker, men det är som jag sa till Lilltrollet - lite skit händer alltid, både för barn och vuxna. Vi kan inte göra allt till en konflikt utan en del saker får vi bara konstatera att de är och så låta det vara bra med det.

Precis som i vuxenvärlden så kan man inte komma överens med alla, även barn är olika. Det som dock är viktigt är att lära sig att låta varandra vara. Inte försöka göra om, inte försöka göra om sig själva, utan låta varandra vara. Inte bry sig och lära sig acceptera att man kan inte vara vän med hela världen. Lika lite som man själv kan gilla alla så kan inte alla gilla en själv tillbaka.

Jag tror inte att barn av naturen är elaka, utan ett barn som är utåtagerande har något de vill säga. Det är något de har behov av, något de saknar. Vad det är är nog olika från barn till barn. Somliga behöver mer gränser, andra behöver mer uppmärksamhet och några behöver mer tid. Ett barn kan inte själva förklara vad det behöver när vi är inne i det här subtila området, utan det är upp till oss vuxna att försöka se vad det är som saknas. Och framförallt, att se till att de får det tillgodosett.

Jag vet att jag själv inte alltid kan se de behov Lilltrollet har, att läsa av ett barn är inte det lättaste. Framförallt inte i dagens samhälle där de pumpas fulla av intryck varje dag. På sommaren ute i Trollskogen är det klart mycket lättare, när vi är mer eller mindre avskalade från andra intryck. Men så kommer vardagen och allt rullar på, då är det lätt att tappa fokus även för oss som vuxna.

Jag tror att den största risk vi föräldrar gör med våra barn är när vi inte ser dem som de personer de är, utan vi ser de personer vi vill att de skall vara. Dels för att vi hämmar dem, de känner att de inte lever upp till våra förväntningar och dels för att vi ger dem indirekt kritik, de "duger" inte som de är.

Det är svårt att hålla rätt balans i hur mycket vi ska lägga oss i deras konflikter och hur mycket information vi ska ge dem. Ibland kan vi som föräldrar vara över informativa och involvera dem i problem som de absolut inte skall behöva befatta sig med. Allt behöver inte förklaras och allt behöver inte fixas. De stora sakerna, absolut men vi måste även kunna säga ifrån när det handlar om bagateller.

Jag har en god vän som är en kanonbra mamma i mitt tycke. Nu är hennes dotter nästan vuxen, men jag kommer fortfarande ihåg en story som hände hemma hos oss. När det inträffade sa jag till mig själv att så där skall jag aldrig göra - men det gör jag... alldeles för ofta... och det tror jag inte är av godo för mina barn.

"Vi åt middag och väninnan drack cider. Den 6 åriga dottern ville smaka. Mamman sa nej. Dottern frågade varför. Mamman svarade att det är alkohol i cider och det är inte bra för barn. Dottern frågade varför hon ändå inte fick. Mamman svarade att alkohol påverkar kroppen och det är inte bra för barn. Dottern frågade varför hon ändå inte fick. Mamman svarade att alkoholen påverkar blodet, njurarna och levern. Dottern frågade varför hon ändå inte fick. Mamman förklarade att njurarna måste rensa alkoholen, levern tar hand om "soporna" och blodet. Dottern frågar varför hon ändå inte fick. Och så hade det kunnat fortsätta i timmar förmodligen men jag fick nog och svarade därför."