Undrar om jag är lite skadad, men jag får lite suspekta känslor när jag ser vissa typer av människor. De är så präktiga och gör allt rätt & riktigt. Vänder andra sidan till, säger inte ett ont ord om någon och har ett tålamod gudarna skulle avundas dem.
En del kändisar går i den här kategorien också, och jag kan inte låta bli att undra vad som döljer sig i garderoben. Eller kan de verkligen vara så genomgoda och felfria som de verkar? På något sätt blir det lite "Ken & Barbie" över dem. Gjutna i en felfri form, med perfekt polish och yta, men insidan då?
Faktum är att jag litar mer på människor som har lite skavanker. Känns mer trovärdiga, what you see is what you get. Kan man gå livet igenom utan att göra misstag? Kan man klara sig igenom en hel dag utan att göra misstag? Jag kan det definitivt inte. Ibland blir det små pikanta misstag, men ibland totala katastrofer. Mänskligare än så är jag inte, men till mitt försvar försöker jag lära mig av mina fel (även om stortrollet säkert säger annorlunda!)
Inlägg
17 timmar sedan
12 kommentarer:
det ärväl mänskligt att skapa stora katastrofer runt sig? jo, såna människor är roligare iallafall, den saken är ju säker!
Det är ju genom misstag vi lär oss. Med andra ord borde jag nog snart vara fullärd...
skönt att se att jag inte är så mysko iaf *s*
Å, äntligen skriver du om mig! Jag kan berätta inifrån hur härligt det är att vara präktig och duktig och fin...
Man mår så bra varje dag - att se en felfri bild i spegeln på morgonen och säga: Gomorron kära Bloggblad, vad ska du göra för mänskligheten i dag...
(SLUTA KASTA MÖSS OCH TANGENTBORD PÅ MIG!!!!)
Fasiken också, tänkte inte på det Bloggis...*s*. Sitter glorian stadigt även vid kraftig stavgång?
Folk kan nog också uppfatta mig som ganska "lyckad". Men jag vet inombords, att om jag inte gått i genom "allt" helsike som finns, hade jag inte varit där jag är idag. (Inte ALLT.. jag har faktiskt aldrig blivit slagen.. Tack o lov.) Men annars har jag/vi varit med om det mesta. Jag/vi tog oss STARKA genom allt... så idag kan jag nog tycka att jag är bra... nästan oövervinnerlig emellanåt. Ja, jag kan nog uppfattas som präktig av många... dom som inte känner mig.
Fast mamse, även om många kanske uppfattar Dig om präktig (inte jag dock *s*) så har Du ändå livsnerv i det Du gör. Det är liksom inte strömlinjeformat rätt och riktigt, Du har ju även mögel i tvättmaskin!
Ja.... men det finns situationer, där jag väljer vad jag vill "visa upp".
Jag undrar hur dom där Beckhams mår EGENTLIGEN?
Det är svårt att konsumera sig lycklig (även om det ibland kan vara roligt). Finns inte grundtryggheten så spelar det nog inte så stor roll vad man gör. Så klok och filosofisk jag kan vara *s*
Jag kan inte säga annat än att jag håller med er. Ibland vistas jag i styrelserum med mestadels män och en del kvinnor med fina kostymer/dräkter och fint strukna skjortor till. Alla är jätteduktiga på någonting, och alla kan turordningen i dansen, och alla vill uppåt. Jag tror att alla varit ordningsmän och duktiga flickor hela livet. Då vaknar jävulen i mig, och jag får en mycket stark lust att säga t.ex FITTA eller något annat laddat ord. Jag skulle vilja testa det någon gång, och se om de reagerar. Förmodligen inte, för de är de inte perfekta längre, och det måste de ju vara?
Grodan, det skulle jag vilja se ..hihi *s*
Jajamänsan! Glorian halkar aldrig på sned!
Och grodan: jag känner också ofta sådär tvärtemot. Fast inte med att säga fula ord. Jag har prövat några gånger - t.ex. när nån slår sig för bröstet och talar om hur fel det är att vara religiös. Då säger jag: Det är jag.
Eller när nån skrävlar med sina duktiga och lyckade barn, då säger jag:Min son är arbetslös.
Och den stilen. Det blir ganska effektfullt!
Skicka en kommentar