Morgonstund har guld i mun

Somliga människor är sådär odrägligt morgonpigga. Däribland Trollfar. Och Lilltrollet. Varevigaste dag skuttar de piggt ur sängen, sliter upp rullgardinen och ser ut som om världen utanför var belagd av guld. Sedan kvittrar de glatt medan de tar itu med morgonbestyren. Okej, Trollfars läten kanske inte ska benämnas som kvitter men något åt det hållet iaf. Ni vet, ungefär som ett tryffelsvin på jakt. Inte för att Trollfar ser ut som ett sådant, tryffelsvin alltså. Men han låter lite grann så. Utom på nätterna. Då låter han mer som en strandad val. Han ser inte ut som en val heller, han bara låter så.

Mellantrollet och jag tillhör den mer relaxade sorten, som gärna ligger kvar i sängen fram till lunch. Gärna med frukosten serverad och största, möjliga tystnad. Så ligger vi där och fililurar, läser en stund. Det kan t o m hända att vi somnar om. Och vi låter inte! Vare sig när vi sover eller är vakna. Som små söta Törnrosor ligger vi där och sover så stilla. Och när vi är vakna skrider vi stilfullt fram, talar med lågmälda, kloka röster.

Som scenariot är upplagt är oddsen för krig på morgonen inte alls höga. Det räcker med att Lilltrollet kommer kutande som Kalle Kula, vilt ylandes någon Markolioo låt och med en tvärnit kastar hon sig ned framför fötterna på en. Med hög röst deklarerar hon "GOD MORGON MAMMA". Hela mitt inre vibrerar av nervositet, hade jag varit häst hade jag nog varit en arab tror jag. Ni vet, en sån däringa ståtlig sak men som får tokspel om ett löv faller. Jag är dock vuxen så (ibland) lyckas jag behärska mig, tvingar fram ett glatt (?) leende och säger ljuvt godmorgon tillbaka. Men när samma scenario drabbar Mellantrollet, som fortfarande är inne i John Blunds värld så blir det totalkaos. Mellantrollet ylar i högan sky "jag sover ju fortfarande" medan Lilltrollet högt deklarerar "men jag säger ju bara godmorgon".

Sedan brukar trollfar förgylla den här stunden genom att omvandla morgonkramen till en kittlingsattack. Något som Lilltrolllet uppskattar i allra högsta grad. Mellantrollet brukar acceptera det. Undertecknad dock får totalt spel och låser in sig i badrummet! Där stannar jag till familjen är påklädd och tryggt parkerad vid frukostbordet. Då smyger jag mig sakta in, kastar mig över kaffekoppen som om en junkie över sitt gift. Efter halva koppen har blodsockret stigit, blodtrycket kommit över svimningsnivån och jag kan titta utan att se stjärnor framför mig. Då, och först då kan jag ärligen säga God Morgon!