Lite recap

Har ni saknat mig? Jag är just nu inne i en sån skön surf av välmående, ute i det verkliga livet så jag har inte riktigt tid med er. Mycket jobb, men det flyter. Jag oroar mig inte på det sätt jag gjorde tidigare. Och jag har framförallt börjat få tillbaka lusten. Till livet. Till skapandet. Till mig själv. Och det är så otroligt häftigt.

Jag är fullständigt hög av lycka över att varje dag få se Mellantrollet sprudla igen! Rak i ryggen med självförtroende, säkerhet och lycka. Höra henne berätta små underfundiga historier med glimten i ögat, reflektera klokt och insiktsfullt över livet, att öppet kunna visa sina känslor och tryggt dela sin kärlek med oss. Att se henne lita på oss igen. På vuxenvärlden. På att hon är älskad och trygg.

Jag har fått tillbaka min dotter! Inte helt enkelt och inte utan en massa arbete, från både henne och oss. Men det har varit värt vartenda evigaste ögonblick, hur jäkla tungt det än har känts ibland. Vi är på rätt väg och jag är övertygad om att Mellantrollet kommer att ha lärt sig mycket av denna resa, som gett henne något ovärderligt - tillit!

Något jag önskar att varje vuxen skulle inse hur viktigt det är för ett barn. Något som jag önskar att varje barn skulle få. Om inte från sin mor och far så från någon annan vuxen. En moster, farbror, en lärare eller granne. Vem tusan som helst, bara de fick det någonstans. Från någon. För denna någon kan göra skillnad i ett barns liv. En stor sådan.