torsdag, mars 19, 2009

Nära ögat...

Sent igår ringer de från pappas serviceboende, hans kateter krånglar och den ambulerande sjukvårdspersonalen som är där lyckas inte fixa det. Han måste in på sjukhuset, vilket de ringer för att meddela mig då äldreboendet är obemannat nattetid.

Jag påpekar då vikten av att de måste informera sjukhuspersonalen om att jag och/eller nattjouren måste bli informerad när pappa skickas hem samt att de måste meddela nattjouren att pappa är ivägskickad till sjukhuset.

Så väntar jag ett tag. Är lite orolig så jag ringer sjukhuset för att fråga hur det går, om pappa snart får åka hem. Får då till svar att han är hemskickad sedan länge! De hade inte fått någon som helst information om att pappa var dement och att anhörig/nattjour skulle kontaktas innan hemfärd. Och känner man inte pappa sedan tidigare kan han verka redig, problemet är dock att han mentalt lever i det förflutna.

Ringer nattjouren för att höra om de hört något. Men de visste inte ens om att pappa var på sjukhuset! De lägger raskt om sitt schema och åker hem till pappa. Men där är det tomt!

Var i helvete är pappa, när det är minus 4 grader och klockan är närmare halvtvå? Och vad gör jag som sitter några mil därifrån?

Ringer polisen och får tala med en helt underbar människa som tar tag i situationen. Iväg med en patrullbil ögonaböj. Att ha en dement man med rullator nattvandrandes i minusgrader är inte speciellt hälsosamt, förutom kylan finns det mindre moraliska element som är i farten så dags.

Nattjouren ansluter till polisen och de besöker pappas tidigare bostadsadress. Ingen pappa där. Polisen får tag på chauffören som kört pappa. Det visar sig att han inte visste vart pappa skulle, för pappa visste det inte heller.

Är han då smart nog att köra honom tillbaka till akuten? Nej, inte alls. Istället så kör han honom till första bästa servicehus han kom på. Ett obemannat sådant. Turligen nog så såg han iaf till att pappa kom in i entrén. Där hittade polisen honom liggandes på en bänk. Kall, frusen och orolig.

Färden från sjukhuset tar normalt 10 minuter, nu tog det närmare 3,5 timme men han kom iaf hem. Tänk om inte jag hade blivit orolig? Tänk om han inte haft någon anhörig? Tänk på de som inte har några anhöriga? Vem bryr sig om dem?

Jag är så in i helvete less, på de som skickade iväg honom utan att fundera 2 sekunder på hur han ska komma hem eller vad som ska hända sedan. På att de missar att informera sjukhuset om hans mentala tillstånd. Och det var inte första gången heller. Jag är även lite lätt besviken på taxichaffisen som tog the easy way out, för att bli av med problemet.

Däremot är jag evigt tacksam mot polisen som handlade snabbt och som konstant höll mig informerad, både från ledningscentralen och poliserna i patrullbilen. Och självklart änglarna på nattjouren! Som stannade hos pappa till han blivit varm, som bäddade ned honom och höll honom sällskap till han blivit lugn.

Update: Igår mailade jag en amälan till ansvarig chef. Idag fick jag ett mycket bra svar, inga bortförklaringar utan kort & informativt om vilka åtgärder som vidtagits, vad nästa steg är samt en uppriktig ursäkt för det inträffade. Själv har jag sett till att en "dagens ros" skickats till polisen & nattjouren. Inte mycket, men alltid något för att visa min uppskattning. Pappa själv har inget minne mer än att han berättade om en obehaglig dröm han haft, om att han blivit avsläppt mitt ute i det okända och att han fått sova på en bänk.......

8 kommentarer:

Anonym sa...

Fy i helvete vad jag blir förbannad när jag läser det här! Varför är det så jävla svårt att orka bry sig? Och varför ska man alltid känna att man inte kan lita på att folk gör sitt jobb eller tar ansvar?
Vilken fantastisk TUR att du har ditt sjätte sinne. Jag kokar!

Anonym sa...

Jag kan bara hålla med föregående talare! Hoppas att du inte stannar med att vara nöjd över att han mår bra och är hemma, sånt här ska redas ut och föras upp till ytan, annars kommer vi inte tillrätta med problemen....Man blir lite nyfiken på vilka som dabbade sig denna gång - kommunen eller något valfritt alternativ?

Mildamakter sa...

Sanslöst!...och tyvärr nog inte helt ovanligt.
Hoppas att du anmäler detta!

Anonym sa...

Uppenbarligen har man brustit ordentligt i rutinerna från första början. Det ska finnas ett s.k. kontaktblad som skickas med den boende om den boende behöver sjukhusvård. Där ska stå alla relevanta data just för att man inte ska missa någonting t.ex. att din pappa har kognitiv svikt och inte bör lämnas på egen hand.
Hade jag arbetat på serviceboendet hade jag anmält mig själv för att på så sätt förbättra rutinerna.

Anonym sa...

Jag hade anmält och fört ett satans liv. Tänk om de hittat honom avliden i en snödriva istället?

Batbut sa...

Pratkvarnen, man ska alltid lita på magkänslan! Den stämmer till 100%
Snurran, kommunen..... och ja, jag har anmält. Så har även hemtjänsten och även PVU själva.
Milda, yes mam - överallt dit jag kan.
Martha, det är en kanonchef för bygget och hon har anmält sig själv, samt att jag och även hemtjänsten har gjort det.
Kimmi, exakt - vilken mardröm...

Anonym sa...

Förbannade jävla färdtjänst. Hjärna ingår tydligen inte i arbetsbeskrivningen.

Batbut sa...

Bonita, iofs håller jag med Dig även om just färdtjänsten inte var inblandad den här gången