Ibland har jag så mycket tankar och känslor som bubblar i mig, som vill ut men där det blir stopp. Inte för att jag saknar orden, utan mer som ett garnnystan. Jag hittar inte ändan att börja i. Men å andra sidan, allt behöver inte sättas ord på. Pratas om. Ibland kan man bara glida med. Glida med på vägen av harmoni, inte ta problemen innan de dyker upp. För tids nog kommer de ändå, om det är meningen. Och då löser jag dem där och då.

Tror det är den största glädjen jag har haft från min inre resa, att inte oroa mig i onödan. I förskott. Utan vila i lugnet när det finns. Hämta kraft som kan komma att behövas.

Har nog hittat tillbaka till min ungdomsidol, Scarlet O'haras filosofi "tomorrow is another day". Och ibland är det inte svårare än så!