Jag kommer inte ihåg om jag skrivit om detta innan, om så är fallet så blir det repetion. Hur som, en klasskompis till ett sv trollen mådde dåligt vilket trollet upptäckte. H*n skar sig bl à. Lite efterforskning visade att det var kaos hemma. Och det blev värre.
Jag vill inte gå in på detaljer för att avslöja någon. Jag ville erbjuda dem hjälp men satt fast i mitt löfte att inte berätta för skolan.
Men samtidigt, vad gör man? Barnen mår dåligt, mamman mår dåligt och pappan fanns inte. Så jag ringer soc. Pratar med en kanonbra tjej, som förstår att jag vill hjälpa och inget annat. Som förstår att mamman gör sitt bästa men hon är sjuk, behöver hjälp men är för stolt. Och barnen betalar priset!
I dagarna fick jag veta att barnen fått komma till ett fosterhem i närområdet, de trivs kanon. Mamman får vård och kan umgås med dina barn hon orkar. Och så småningom kommer de kunna bo ihop igen.
Den svenska välfärden när den är som bäst! Ett tag hade jag ångest för att jag lade mig i, men jag tänkte främst på barnen. Och vi måste våga lägga oss i. Göra obekväma saker. Och idag är jag glad att jag gjorde det!
Inlägg
5 timmar sedan
3 kommentarer:
Oh vad jag önskar att fler skulle våga lägga sig i. Själv kämpade jag i år för en liten flicka vars mamma drack dagligen. När hon var sex år fick hon göra sin egen middag för mamma satt på krogen. Inte förens många år efter det var det äntligen någon som tog det på allvar.
Det är inte att lägga sig i det är att bry sig om. Det behövs fler som gör samma sak
Var stolt över dig själv
Kram
Mycket bra gjort! Jag blir glad över att läsa att du gjorde det...det ÄR att bry sig om. (och det vet jag ju att du är bra på)
Så många skulle inte vågat anmäla. Hoppas nu att familjen kommer på fötterna igen!
Skicka en kommentar