Måndag hela veckan...

Idag har jag kvalificerat mig till priset som mamma från helvetet! Mammorna till minimodellerna på 3:an är riktiga Moder Teresa i jämförelse med mig.

Mina döttrar har bara börjat nosa på tonåren men det räcker bra som det är. Jag kommer inte ta igenom detta utan psykbryt eller tung medicinering!!!! De protesterar mot allt, argumenterar om allt och anser att livet helst skall med en mobiltelefon klistrad i handen, och en tv dånandes i bakgrunden.

Försöker förgäves sätta upp gränser/morötter/konsekvenser för vad som hända skall om man inte sköter läxor, sitt rum mm. Ingenting biter!
Försöker hitta deras egen motivation, få dem att förstå att de kan själva påverka. Att de själva måste göra sina val och kämpa för att komma dit de vill. De är begåvade med förmågan, men de använder den inte. Vilket gör mig skogstokig!

Och idag fick jag ett smärre utbrott. Efter det sjuttioelfte telefonsamtalet till med en bagatell som lätt kunde ha väntat till kvällen. Och då brann det till. Och jag blev arg. Så arg att jag, mycket omoget, lade på luren i örat på dottern!

Nu, efter middag och bad samt samtal, har lugnet åter infunnit sig.

Men frågan återstår, hur motiverar man sina barn? Hur får man dem att hitta sin drivkraft?