gjorde en cybertur till Biggis där "They're comming to take me away" var gårdagens topic. Och så kom jag tänka på när syrran skrämde skiten ur mig (vilket jag beklagade mig över hos Biggis). Måste nog väckt mitt neggo minne till liv för helt plötsligt poppade den ena oförträten efter den andra upp hos mig och natten ägnades åt att älta syrrans taskigheter.. Snacka om att man är långsint ibland (vi har en kanonrelation idag).
Iaf, det jag tänkte delge världen idag hände när jag var 10 år. Väckarklockan ringer och det är bäcksvart, mitt i vintern. Duktiga flickan som jag är går jag upp, klär jag på mig och går iväg till skolan. Väl vid skolan är det tomt, och kallt. Mycket ensamt och väldans konstigt. Efter ett tag börjar det kännas lite kusligt så jag börjar gå hemmåt. Halvägs möter jag syrran och pappa. De hade kommit på en rolig idè och ställt fram min väckarklocka 6 timmar! Jippie vad glad jag var klockan 2 på natten.....
Medkänsla efterlyses!
9 timmar sedan
5 kommentarer:
Hahha. Jag kuanner med dig. Lillebror gjorde likadant till mig. Stod och väntade på tåget till skolan i evighet innan jag såg vad klockan var.
Tro mig, brodern lider än i dag av systerns hämd...
jag kan värre...*s*... fast jag kanske inte alltid måste vara "värst"... "biter mig i tungan och försöker tygla mig"
Nej nej nej...tygla dig inte!!!
Oj, det var inte min mening att starta upp ett syskonkrig med mitt inlägg... :-)
No worry! Vi är faktiskt mkt bra vänner idag - där ser man vad lite terapi kan göra...*s*.
Och förresten; Don't get even - get it all! Som den modesta fru Trumph sa
Skicka en kommentar