fredag, september 29, 2006

Flaschback

Den här artikeln väckte obehagliga minnen till liv.....

Jag var 11 år och vaknade tidigt en morgon av att det gjorde ont. Magen och ryggen värkte så enormt att jag skrek rakt ut. Benen kändes som förlamade och jag var rädd. Det var mitt i vintern och fortfarande kolsvart. Jag låg i min säng i vardagsrummet och visste inte om pappa var hemma eller ej.

Jag var fullt förvissad om att bara pappa kom så skulle det onda gå över. Allt skulle bli bra igen. De sekunder som gick innan han dök upp och tände lampan kändes som timmar, men nu skulle det äntligen bli bra. Men så blev det inte. Värken gick inte över, den blev bara värre och värre. Till slut ringde pappa efter en taxi och vi for till sjukhuset. Efter timmar av väntan på akuten, där jag låg på en brits och skrek rakt ut av smärta, fick pappa nog. Han mer eller mindre hotade en läkare om jag inte fick något mot värken och det på momangen. Den lättnad jag kände när morfinen började ge effekt var enorm. Även om värken inte släppte så var den ändå uthärdlig.

Efter att förgäves ha väntat från 5 på morgonen fick vi vid 10 tiden besked om att vi skulle till Huddinge, då vårt sjukhus inte hade någon barnakut. Varför de inte lyckats lista ut de på de timmar som gått är en gåta. Efter som jag var såpass dålig blev det ambulanstransport och jag fick förtur till läkaren.

Där ligger jag, elva år gammal. Jag har ont och är livrädd. In kommer en kvinnlig läkare med sträng blick. Hon frågar om pappa är min far och vänder sig sedan till mig, frågar med barsk röst om hur många killar jag legat med. Jag förstår knappt frågan och viskar inga med tyst röst. Då höjer hon rösten än mer, säger åt mig att det är viktigt att jag talar sanning och ställer frågan igen med samma svar till följd. Pappa som först blivit helt perplex finner sig och frågar vad i helsicke hon håller på med. Till svar får han att flickor i min ålder är otroligt sexuellt aktiva och all symptom jag uppviser tyder på könssjukdom. Detta utan någon som helst undersökning!

Hon frågar efter pappas tillstånd att gyn undersöka mig och undrar om han vill vara med i rummet. Jag är snudd på panikslagen, förstår inte vad de pratar om och längtar efter att mamma ska vara där, hålla mig i handen och förklara. Men mamma bor inte hos oss längre, hon vet förmodligen inte ens om att jag är på sjukhus. Till min lättnad avböjer pappa att vara med, och en sköterska kommer in i hans ställe.

Jag undersöks på britsen med oömma händer, och mitt i undersökningen öppnas en dörr. In kommer ett helt gäng med unga tjejer och killar. De går på utbildning och jag har utvalts som försökskanin. Över mitt huvud förklarar läkaren mina symptom och konstaterar att det förmodligen är en venerisk sjukdom. Att mitt förnekande av sexuella kontakter förmodligen enbart är ett sätt för mig att skydda mig inför min far.

Trots att jag var så ung så förstod jag någonstans att jag blev kränkt och ifrågasatt, men jag hade inte modet att protestera. Utlämnad och ensam kände jag mig otroligt mycket mindre än mina tidigare så världsvana elva år.

Undersökningen visade att jag var orörd och någon tillstymmelse till venersik sjukdom fanns inte. Ett enkelt urinprov visade istället på njursten. En åkomma man helt sortarat bort, eftersom det var ovanligt bland barn. Att man kan göra fel kan jag förstå, men att bemöta ett barn på det sätt den här läkaren gjorde är oförlåtligt. Jag önskar bara att jag hade haft modet att protestera, eller att min far kraften att ifrågasätta och anmäla läkaren. Vem vet hur många fler barn hon skadade genom sitt yrke?

20 kommentarer:

Anonym sa...

Usch vad hemskt! Sånt borde inte få hända överhuvudtaget!

Tankevågor sa...

Offattbart! Jag blir så berörd. Man är verkligen inte så stor när man är elva år. Stackars liten! Kan man anmäla i efterhand?

Humlan sa...

Jag mår illa när jag läser detta!
Jag har blivit kränkt och illa behandlad som vuxenpatient och vet hur det känns, men att bli det som barn...

Lyckliga Grodan sa...

usch.. jag ryser..
och skäms å vuxenvärldens vägnar..
fast jag vet att man inte ska..

Anonym sa...

Urrrrk! Jag hjälper dig att sparka i rumpan på henne om du vill..

... sa...

Det är så regelvidrigt att ö.h.t som vårdpersonal bete sig så mot en patient, och i synnerhet mot ett barn!
*ryser*

Vi på Kantarellen sa...

Gud så gräsligt!
Dessa jäkla elever som ska vara med utan att man tillfrågas om det.

Jag råkade ut för detta, när jag var på kontroll och fick reda på att jag var med barn (Jessica) Alla eleverna skulle in och rota i mig, samtidigt som läkaren berättade för eleverna att "Här har vi ett kommande missfall"!

Jag var så chockad över att få reda på att jag var med barn, eftersom jag var steril.... så jag sa ingenting.

Men min tanke var när jag låg där i gynstolen och lyssnade på läkarens påståenden var: "Det ska vi bli två om"!

Och mycket riktigt, Jessica blir 28 snart! :-)

Bambi sa...

Det här var vidrigt på alla sätt och vis, så kränkande!

Mette sa...

Åh fy fan vad jävligt!!! Rena skräcken ju!! Fy 17.

Anonym sa...

Det var det värsta rena medeltiden otroligt att sådan kan får hända samt förmodligen händer ännu,,,man blir ju vild,,anmälas vet inte om det räcker med det skulle nog vilja något mer drastiskt ,,känner på hornen som växer ut i pannan skador för livet handlar detta om för flickorna.

Anonym sa...

fy fan vad vidrigt! hur kan man behandla barn på det viset?!

Monica med yffen sa...

Det finns inte ord hur vidrigt det är. Om nu läkaren inte förstod hur illa hon gjorde det, borde någon av läkarstudenterna ha reagerat.
Hoppas hon inte tjänstgör som läkare längre.

Monica med yffen sa...

"Hur illa hon gjorde det" ska förstås vara "hur illa hon gjorde dig". :/

Bloggblad sa...

Gräsligt. Ofattbart att sånt förekommer fortfarande - och ditt fall är ju inte så enormt långt tillbaka, borde inte ha hänt då heller.

Fast man får säga ifrån om kandidater. Det gjorde jag när jag låg uppfläkt och ett helt gäng var på väg in för mitt ganska ovanliga fall av "missed abortion" -75. "Om dom kommer in, går jag ut" sa jag. Och de fick vända.

Och häromdagen när jag var hos läkaren, frågade han vänligt om jag gick med på att en kandidat lyssnade på min hosta. Och det gjorde jag. Inte alls lika känsligt...

Batbut sa...

Visst är det groteskt. Och det finns tyvärr lika okänsliga vuxna (inte enbart inom läkarkåren) idag, som behandlar barn som om de varken ser ellr hör. Visst händer det vuxna också, men barn är än värre då de är så oskyddade

Cornelia sa...

Det var något av det vidrigaste jag hört.

Mildamakter sa...

Så fruktansvärt vidrigt!
Sånt här ska ingen behöva genomlida, framför allt inte ett barn. Jag blir både arg och ledsen när jag läser detta.

Batbut sa...

Cornelia och Milda, att den känslan finns kvar någonstans inom mig. Det totala utsattheten och även sveket när min pappa inte stod upp för mig. Hoppas att inte fler behöver råka ut för sådant...

Anonym sa...

Åh, lilla Pyre...
Sitter här med tårarna rinnande. Vilket övergrepp...

Det är sånt som gör att jag skäms över att jobba inom vården...

Anonym sa...

Hej mycket trevlig blogg! Man .. Vackra .. Amazing .. Jag kommer bokmärke din blogg och ta de foder också ...