Shit happens... again....

Inte för att jag vet om ni saknat mig (det är här ni nu ska kasta er på kommentar funktionen och betyga mig er vördnad), men jag har varit lite frånvarande de senaste dagarna (as usual tänker förmodligen vän av ordning, men det är okej. Jag bjuder på den). Det är inte alla sjukhus som tillåter mobiltelefoner... och därmed inte heller pc kort som min kära lilla lap är beroende av.

Och vad har jag då gjort på sjukhuset undrar ni, eftersom det har ju hänt i det förflutna att jag iblang pga olyckliga omständigheter råkat besöka detta etablissemang. Men denna gång var jag helt oskyldig. Jag var med som support och stöd, men framförallt som mamma och vårdnadshavare.

Lilltrollets s k scharlakansfeber visade sig anta en oroande utveckling. Trots pc steg febern till oanade höjder och hon fullkomligt kokade. Fick tre olika varianter av utslag och det var svårt att välja vilken som var värst. Hungern försvann redan i söndags, men när även Lilltrollet själv började "försvinna" in i dimman var det dags. In på akuten och lilldamen klockade 41 grader med febernedsättande, varför vi blev inlagda. Hon blev så småningom bättre, om än det verkar som det kanske blir en långdragen historia. Hennes immunförsvar verkar att ha fått spel och det ser ut som om det pågår både bakterie- och virusinfektioner i hennes kropp. Utredning pågår och vi hoppas på det bästa. Vi är iaf hemma nu, och for direkt till storstan för att tanka lite asfalt.

Nu ska jag sätta mig i soffan och tanka familjekärlek. Men jag kanske kommer tillbaks... igen.. och igen.. och igen....