Nej, det var ingen sjuhövdad bläckfisk (ja, jag vet att de bara har ett huvud och en hel massa "armar" men jag tillåter mig viss litterär frihet) som rövade bort mig. Jag frös inte heller till is eller blev till ett eftermiddagssnack för the Shark. Jag gjorde en fuling - jag köpte mig fri! Tänk vilken dålig förebild jag är för mina barn. Ska genast gå och ställa mig i skamvrån. Iaf en liten stund.
Å andra sidan så har jag nu revanscherat mig! Idag sken solen från en knallblå himmel, hela trollfamiljen tillbringade några sköna timmar på den lokala playan tillsammans med lite annat löst folk. A L L A badade! Och jag hörde de små trolldamerna, med viss beklagande röst, förkunna för några nya bekantskaper att deras mamma nästan aldrig badar. Då nöp det till i mitt förhärdade hjärta, jag tog några djupa andetag och stolpade ut på bryggan med kraftfulla steg.
Hela bryggan svajade som värsta "hela havet stormar" och de små telingarna vid bryggans början fick kasta sig handlös i land för att inte falla i plurret. Men jag var obeveklig, trots gungandet (som det iofs var moi som åstadkom...) och fortsatte mot bryggans ände. Fokuserad och målmedveten, koncentrerad andning och vilt bultande hjärta.
Framme. No return. Djupt andetag. Position intagen. Kusten klar. Armarna uppåt sträck. Off I go i en Esther Williams liknande dykning. Dock hade jag ingen piffig kjol på baddräkten. Jag hade iofs ingen baddräkt. Och nej, det var inte au naturelle utan en bikini. VIT! Hur dom får man vara? Vit när man själv har sammas färg och form som ett kylskåp från tidigt 60 tal?
Okej, det blev en liten utsvävning. Var var jag? Just det, stilren dykning. Klöv ytan som ett spjut (dock inte detsamma som var och härjade i Italy häromsistens). Kom upp i ett stycke. Ingen närkontakt med vare sig hajar eller bläckfiskar. Försöker mig på ett stolt leende medan jag graciöst simmar tillbaka till bryggan så fort jag kan. Frostskadorna börjar så sakteliga förstumma min kropp och jag lyckas precis ta mig uppför stegen. Rättar lite diskret till de delar som rymt från bikinins underdel och intar viloläge. Känner mig stolt. I did it liksom. Och det med en dödsföraktande dykning.
Dock fick sig stoltheten en viss törn när följande samtal utspelades mellan två ynglingar som parkerat sig nästgårds;
Yngling 1: Såg Du tantens dyk?
Yngling 2: Skojar Du? Dyk!!
Yngling 1: Magplask liksom
Yngling 2: Vad då magplask, hela jävla kroppen plaskade ju
Yngling 1: Värsta valen liksom
Yngling 2: Valplask liksom
Tror ni jag dyker något mer i sommar?
Inlägg
2 timmar sedan
10 kommentarer:
Jag tycker du ska dyka mer. Själv dök jag aldrig förrän ungarna började göra det - tänkte att kan dom, så kan banne mig jag också.
Någon sjöjungfru blir jag aldrig, men den yngre generationen visar en viss respekt och beundran när jag med dödsförakt hoppar i med huvudet först. Ibland gör jag inte ens magplask, så det så. Det har t o m hänt att ungarna sagt "Snyggt, mamma!" Då får man kosta på sig ett och annat mindre lyckat försök också...
Jag älskar att bada, men håller mig till att kliva i från stegen, tantstegen ;p Tonåringarna vågar inte håna mig, för jag badar mer än dem. Idag var det hela 16 grader i Vänern ;) Men oh så skönt att svalka sin solsvärmda kropp.
FÖRLÅT!!! Jag bara skrattar o skrattar...Du skriver så himla roligt....(Kanske oxå för att maken o jag delat på en flaska jordgubbsvin för att fira att dansbandssångaren och barnmorskan har semester.)
"Morskan"
Haha, det var det absolut bästa, mest dramatiskt beskrivna doppet jag någonsin läst om :D
MEN har du svikit mig!? Jag har tröstat mig med att det inte bara är jag som inte badar.. nu är jag ensam. *suck*
Men snygg beskrivning på ett säkert väldigt snyggt dyk, ynglingarna var nog bara avundsjuka!
Asch, de var avundsjuka! Du såg säkert ut som Esther Williams.
Håller med Mette jag. Småglinspatrask.
Med tanke på hur jargongen på den där badstranden lät när undertecknad bevistade den, är jag inte ett dugg överraskad. Själv är jag fullkomligt övertygad om att det var årets snyggaste dyk. Kan vi efterlysa klipp från diverse mobiltelefoner?
Du borde ha matat den sjuhövdade jättebläckfisken med de fräcka ynglingarna!
Humlan, du är inte ensam! Jag vägrar bada om det inte är VARMT i vattnet. Badkar är lagom.
Dakota har en bra plan för ynglingarna tycker jag.
Skicka en kommentar