Läste Britta Svensson idag, i mitt tycke Sveriges absolut vassaste skribent. Det hon skriver om mobbing är så starkt, så otroligt bra. Dock tycker jag hon inte trycker på föräldraansvaret tillräckligt. Föräldraansvaret hos de barn som mobbar. De föräldrar som gärna blundar, skyfflar över ansvaret på den mobbade eftersom hon/han är lite annorlunda. För det är lättast så.
Självklart har skolan ett stort ansvar. Efter det gångna året har jag mer än väl märkt att skolan inte gärna tar det. I vårt fall hände det ingenting förrän vi gick till högsta hönset och i princip hotade med Skolverket. Läraren i klassen var feg, det var lättare att utnämna Mellantrollet till syndabock och göra sig impopulär hos oss, än att ta itu med de 5-6 elever som ledde mobbingen. Sådana människor ska inte vara lärare, för de förstår barnen mer än de någonsin kan lära dem.
Nu har vi lyckats få bort mellantrollet från den här klassen, men problemen kvarstår. Mobbarna törs inte längre gå på Mellantrollet, för då får de ögonen på sig. Dock har de lite smått börjat närma sig Lilltrollet. Men då kan jag lova att jag kommer skrika och föra ett sjuhelvetes jävla liv!
Inlägg
5 timmar sedan
1 kommentar:
Barn kan vara riktigt hemska mot varandra. Det behövs lyhörda vuxna som kliver in när det krävs. Och som kan se ur alla vinklar. Som förälder tror jag det är ganska naturligt och något av en instinkt att ta sitt barn, mobbad eller mobbare, i försvar. "Ingen ska minsann komma och säga att mitt barn mobbar!". Det är där det svåra ligger, att man som förälder kan se problemet. Hoppas du slipper föra det där jävla livet, men så skönt att du är medveten om att problemet finns och kan kliva in i tid.
Skicka en kommentar