onsdag, december 12, 2007

En gång idiot, alltid idiot!

Mellantrollet har en kompis som hängt med enda sedan de första trevande dagarna på förskolan. De har alltid haft tryggheten av varandra, även om de mer lekt bredvid varanda än med. Båda var lika glada när skolstarten kom och de hamnade i samma klass, det är alltid tryggt att ha med sig någon man känner igen.

Den här kompisen har en förälder som är en väldigt snäll person, men som kryper innanför min komfortzon. Känner inte var gränsen går, har ett otroligt behov av att alltid framhävda sig själv och sin egen förträfflighet.Vi har umgåtts en del, även om jag tror att den personen har haft ett större utbyte av umgänget än vad jag har haft.

När det sedan började krångla för Mellantrollet så fanns den här föräldern där. Men enbart för att tala om vad Mellantrollet gjorde för fel, hur hon skulle agera istället och vad vi som föräldrar skulle göra. Och hur oskyldiga alla andra barn var. För problemet var ju enbart Mellantrollets! I ärlighetens namn måste jag säga att kompisen inte var medlem i mobbarnas fega lilla klubb, även om kompisen tillsammans med en annan klasskamrat gjorde en del dumma prylar mot Mellantrollet. När jag tog upp det fick jag till svar "men så gör barn".

För att göra en lång historia kort, jag kände mig sviken. När någon som hängt med så länge och som kände till hela bakgrunden valde att vika ned sig. Av bekvämlighet, av räddsla för att stöta sig med andra föräldrar eller vad fasiken nu anledningen än var.

Så jag har dragit mig undan, på ett möjligen fegt men ganska så bekvämt sätt. Glömt att ringa tillbaka, missat att svara på mail osv. Och kontaktförsöken har avtagit.

Idag stötte jag på den här föräldern och erbjuder skjuts, vilket gör att vi umgås i en 15-20 minuter. Jag får frågan om hur Mellantrollet trivs, vilket är kanon och frågar sammaledes om kompisen. Svaret jag får är;

Ja, nu när orosmomentet är borta är det väldigt lugnt i klassen. Iaf när jag är med, för barnen lyssnar och respekterar mig. Och så länge man ser barnen så mår de bra, så enkelt är det

Och det har ju människan rätt i, men har det efterlevts av personen ifråga? Skulle inte tro det! Utan återigen läggs skulden på Mellantrollet och sätter sig själv på en piedistal. Hur trött blir jag inte?
Jag höll fan på att kasta människan ur bilen! Men iddes inte ens svara, blev mest förbannad på mig själv att jag i en svag stund trodde att en förändring skett. Men icke....

3 kommentarer:

Humlan sa...

*suck*
...jag undrar om jag inte hade kastat ut henne. *s*

Gammelmamman sa...

Hur fan har man mage att säga så!? Låt henne GÅ nästa gång.
Gammelmamman
http://gammelmamman.blogspot.com

Rödsippan sa...

Varför slängde du inte ut människan?!?