Nyhetsbulletin

Ibland blir jag lite förvånad över mig själv. Jag måste ha minne som en guldfisk, så fort jag vänder mig om så börjar jag om från början..... eller så kanske det är en överlevnadsinstinkt *s*.

Vad har jag nu gjort undrar förmodligen vän av ordning? Någon ny dörr som jag försökt gå rakt igenom med blåmärken som följd? Svaret på denna fråga är nej, inte då. Har jag då headbangat halva natten och totalt glömt bort min aktningsvärda ålder? No sir, no can do. Så var det inte heller.

Däremot har jag tillbringat en hel dag i skolan. Med ett gäng mycket intensiva och pigga 8 åringar. Inte nog med det, jag har tillbringat den dagen i verkstaden. Där jag hade kurs. I konsten att göra glassmycken. Det torde bara kunna sluta på ett sätt.... KAOS! Och blodvite!

Men vet ni vad? Så blev det inte! De små liven satt som tända ljus, lydde vartendaste litet ord jag sa och skötte sig exemplariskt. Alla kidsen var superintresserade, jättelyckliga och sa att det var en av de roligaste dagar de haft i skolan! Det kändes klart smickrande! Avslutningsvis var det ett gäng (främst killar!) som frågade om jag inte kunde komma fler gånger bara för att vara med. Och Mellantrollet var självklart stolt som busan!

Det var roligt, men intensivt och vid dagens slut var jag slut som artist. Men åker jag hem då? Nopia, nein, njet. Då är jag med Lilltrollet på fritis i några timmar för att vänta in mamman till en tjej som Lilltrollet brukar hamna på kant med. Sedan kör vi lite beteende terapi med damerna för att få dem att lära sig umgås på ett bra sätt. Vi får se hur det fortlöper, det är iaf en bra början.

Så nu är jag trött, ska skutta i säng och vårda min Louis Armstrong pipa (det är inte världens bästa väder för en seriös astmatiker) samtidigt som jag njuter av min samvaro med Peter Robinson.

Och med det säger jag "over & out" från Trollskogen