Trollmor: Gumman, när vi kom hem till våra kompisar, kommer Du ihåg vad Du sa då?
Lilltrollet: Det där om att det var jättestökigt hos dom?
Trollmor: Ja, just det gumman.
Lilltrollet: Det var ju det! Det var ju saker överallt
Trollmor: Det var det, men det var ju för att dom inte varit hemma på hela veckan. Då blir det lätt så.
Lilltrollet: Men då skulle dom inte tagit fram så mycket saker. Det säger Du till mig ju. Att om jag inte kan plocka undan efter mig så ska jag inte ta fram det.
Trollmor: Nej, visst. Men det är lite annorlunda när vi pratar om vuxna och barn. Men det är inte det som är grejen.
Lilltrollet: Vad då?
Trollmor: Jo, vad jag menar är att man säger inte så när man kommer hem till folk.
Lilltrollet: Varför inte det då?
Trollmor: För att då kan dom bli ledsna
Lilltrollet: Så Du vill att jag ska ljuga då?
Trollmor: Nej, det vill jag inte. Men ibland kan man bara vara tyst.
Lilltrollet: Men Du har ju sagt att det är viktigt att säga vad man känner
Trollmor: Jo, ja det är det. Men det är liksom skillnad
Lilltrollet: Vet Du mamma?
Trollmor: Nej vad då
Lilltrollet: Du är faktiskt ganska konstig.
Inlägg
11 minuter sedan
5 kommentarer:
Ja, hur fasiken ska man göra, egentligen? När man vill att dom ska vara ärliga och öppna och berätta hur dom känner? Och så får dom helt plötsligt inte göra det i vissa situationer? Jag förstår henne precis, men jag förstår inte riktigt hur jag ska förklara sånt här för min lillskrutta när hon blir lite större...
Ja du det här handlar om två saker.
Mognad och koder
Det kommer, till slut. (oftast)
Biggis, ibland önskar jag att de vore antingen riktigt riktigt små eller riktigt riktigt stora :-)
L-girl, har Du kodboken?
*asg*...mmmm, e du allt ;oD
Milda, är jag inte!
Skicka en kommentar