Lite sött...

när jag satt här i godan ro och gjorde lite seriös bloging (undrar om det heter så?) hördes en fin liten stämma från barnens rum;
"mamma, kom ett tag - jag måste berätta något viktigt". Går dit med bestämda steg, lite förberedd på ett förmaningstal à la "unga dam, vet Du vad klockan är osv" men kom raskt av mig. I sängen sitter J med ett kort på mig i handen och säger "Mamma, är inte Du glad att jag valde att komma till Dig och ingen annan mamma?". Vad säger man? Kärlek rätt och slätt!