Inatt har jag våndats, legat och vridit mig för att komma på vad som är rätt och fel. Vad jag kom fram till var absolut ingenting. Försökte hitta min magkänsla, den som satte igång allt. Men logiken kopplade in och magkänslan försvann, så nu är jag totalt vilsen i mitt beslut.
Mitt äldsta troll är en oerhört mjuk och empatisk tjej, men saknar förmåga att sålla bland intrycken. Hon är som en tratt där allt i omgivningen sugs in och ska bearbetas. Och så blir det överhettad i hennes lilla fina huvud, och då stänger hon av totalt. Stänger ute både mig och alla andra. Trollet kan även ha svårt med att hitta gränser, både sina egna och andras. Det i sin tur har inneburit att hon råkat ut för en del inscidenter och vi har gått till BUP för att få hjälp. Vilket vi fått och det har känts bra. Hon är inte diagnostiserad med något, men konstaterat att hon har speciella behov och behöver hjälp med ovanstående.
I höst börjar hon skolan, och BUP tycker att hon bör ha resurs. Och här får jag kaos! Ska hon verkligen ha det, förstorar jag upp saker och ting? Blir hon "utsatt" om hon har resurs i skolan eller är det till hjälp? Beror hennes ojämna humör och ibland aggressiva utbrott på vanligt 6 års humör eller är det ett tecken på något annat? Kan ingen bara hitta svaret och säga "så här är det"?
Jag är hennes mamma och jag vill göra det bästa för henne, på lång sikt. Jag vill inte göra fel, men jag vet inte vad som är rätt och vad som är fel. Jag som hennes mamma borde veta vad som är bäst för henne, men det gör jag inte. Jag skulle vilja kunna ta henne i min famn, krama henne och läka henne. Göra allt bra genom att bara finnas där för henne, men räcker det? Jag vet inte....
Inlägg
1 timme sedan
5 kommentarer:
Min första tanke kring "resurs" är: "vad ska denna resurs göra"? Tror mer att det är du som skulle behöva en resurs.
Jag tror att man kommer en bra bit på väg genom att bara finna där; när hon behöver dig och när hon inte behöver dig. Lyssna, prata, trösta. Krama. Åh, jag förstår din vånda. Hur upptäckte ni att något inte "stod rätt till"? Kram
Tack för orden. För att göra en lååång historia kort - jag har "resurs" i form av terapi (har gått sedan min mors självmord),resursen för Trollet är tänkt att vara med och känna av situationer - när det börjar springa iväg så kan personen bromsa upp, förklara eller i vissa fall ta med sig Trollet och hitta på nya aktiviteter. Hur vi upptäckte det är lite svårt att säga - Trollet har alltid varit oerhört intuitiv och "övermottaglig". Svårt att koppla av på kvällarna, låg och matade igenom ALLA intryck som kommit under dagen. Sedan har det liksom "ökat" gradvis - i en lek kan ex.vis ngn få nog och säga nej, inte bara en utan 10 ggr. Det uppfattar inte Trollet utan fortsätter, till slut kanske hon får en putt eller ngt - och då blir hon helt förstörd. Förstår inte vad som lett fram till detta. osv... finns mer att berätta men det får bli per mail, inte här
Tack för alla era råd och stöd. Det jag tycker är svårt just nu är det om Trollet verkligen har problem eller om jag och maken är överkänsliga. Jag har tappat bort "magkänslan" och det är tufft.
Sandra; har Du specialkunskaper? Kan man låna Ditt öra isf?
Min caula var ett UFO i skolan och nu bor hon i Hollywood och gör succé. Jag vet inte riktigt vad för råd jag ska ge... ta det lugnt. Mitt bästa råd är: "När man inte vet vad man ska göra, ska man inte göra något alls".
JAg tror att ditt lilla Troll helt enkelt inte hittat sitt sätt att kanalisera saker än......det brukar vara så med intelligenta och känsliga barn.....men det kommer....och jag är övertygad om att hon kommer att uträtta storverk.....Min systerdotter har haft mkt problem också, men lyckats ta sig igenom dem....och är nu en toppentjej.....så tro på ditt lilla Troll så kommer förvandlingen.....
Massor av kramar från Alex
Skicka en kommentar