Huvudet upp

Nu så! Nu börjar jag komma i fas (tror jag.... fast det kanske går över *s*). Idag har jag haft lite oktober lov med 4 madamer och det har bakats kakor, målat med ansiktsfärger, ekiperat upp oss till prinsessor och lite annat smått & gott.

Nu väntar jag bara på att min kreativitet ska komma tillbaka. Att lusten till att skriva ska svepa in över mig, att orden ska fylla mitt sinne igen. I väntan på det så stickar jag. På längden, bredden och tvären. Lyckats producera 2 tröjor i helgen (till småtrollen) så lite kreativ har jag varit iaf.

I övrigt kan jag meddela att hösten är över oss om ni mot förmodan inte skulle märkt det. Idag när det vräkte ned som värst ringer trollsyster och kvittrar glatt om hur fantastiskt vädret är. De hade nyss kommit hem från stranden. 25 grader och en mild bris. Tack för den! Inte blev jag avundsjuk inte. Absolut inte. Jag som är totalt okompatibel med regn, kyla och mörker.

Och så hörde jag om kompisens svåger som sålt rubb & stubb. Bodde numera med familjen på Bali där de drev ett hotell. Blev jag grön då? Typ lite......

Men what the heck, det blir väl sommar här också så småningom. Till dess kommer jag hålla mig i soffan så mycket det bara går. Och sticka så fingrarna glöder. Någon som är i behov av en mössa månne?

Och ja jag vet, en lite lätt fantasilös blogg men iaf ett livstecken. Det finns någon därute i cyberspace som skickar Interpool på mig om jag inte bloggar en skätt varje dag..... *s*

Stoppa tiden!

Lilltrollet väntar otåligt på att få ha smink och egen mobiltelefon. Hon är 6 år!
Mellantrollets älsklingsbok är allt om asagudarna och Junker Nils. Hon är 7 år.
Kusinens favoritmusik är Green Day. Han är 7 år.

Det går lite för fort undan för mig....

Trollmor tystnar....

Mellantrollet: Mamma, idag var X dum igen!
Trollmor: Jaså, vad gjorde hon då?
Mellantrollet: Hon rev mig!
Trollmor: Det var inte okej. Hände det något innan?
Mellantrollet: Som vad då?
Trollmor: Jag tänkte om Du sa något eller så?
Mellantrollet: Som vad då?
Trollmor: Du brukar rimma hennes namn på toalett.
Mellantrollet: Det gjorde jag inte!
Trollmor: Är det säkert?
Mellantrollet: Ja, helt säkert. Jag kallade henne avlopp istället!

Sensationellt rön!

Beer contains female hormones !!!!
Proof ??
To test the theory, 100 men drank 10 pints of beer each within a 1 hour period. It was then observed that 100% of the test subjects:

1) Argued over nothing.
2) Refused to apologize when obviously wrong.
3) Gained weight.
4) Talked excessively without making sense.
5) Became overly emotional.
6) Couldn't drive.
7) Failed to think rationally.
8 Had to sit down while urinating.

Vad svarar man på det?

I Lilltrollets klass går en kille med diagnostiserad ADHD och ibland blir det lite stökigt.

Lilltrollet: Mamma, idag var X dum mot mig igen.
Trollmor: Jaså, vad var det som hände då?
Lilltrollet: Han drog ut min stol och så skrek han åt mig när jag sa att han skulle sluta.
Trollmor: Vad hände då?
Lilltrollet: Han blev ännu argare.
Trollmor: Men vet Du gumman, när det händer kan Du alltid be en vuxen om hjälp.
Lilltrollet: Men varför blir han så arg för? Det var ju han som gjorde fel!
Trollmor: Visst var det det, men han kan inte riktigt rå för det.
Lilltrollet: Varför inte det för? Det var ju han som började!
Trollmor: Det är som vi pratat om förrut. Att alla lär sig olika saker olika snabbt. Och han har inte lärt sig att behärska sig ännu. När han blir arg så blir han jättearg. Men han kommer säkert lära sig det så småningom, det är bara att det tar lite längre tid för honom.
Lilltrollet: Så han är inte elak då egentligen?
Trollmor: Absolut inte gumman. Han behöver bara öva lite mer.
Lilltrollet: Men mamma. Är inte det typiskt killar?
Trollmor: Vilket är typiskt?
Lilltrollet: Att de aldrig lär sig!

Usch och fy

Jag är så tråkig just nu att jag håller mig undan. Sur och rälig är jag. Hösten är inte riktigt min grej, framförallt inte när himlen har gömt sig bakom ett kompakt lager av grått! Så jag ska bespara er mitt gnäll, ynk och gnat - när livsandarna återkommer så återuppstiger jag som fågeln Fenix.

Det kanske tar en dag eller en vecka, ingen aning. Och egentligen kanske ni inte bryr er, men eftersom jag brukar ha något (i mitt tycke) väsentligt att säga både 1 och 2 ggr om dagen tänkte jag hålla er informerade.

C U folks!

Follow up

Om man bortser från mitt korta silikoninlägg idag så var ju tidigare inlägg ganska tungt. Jag kände att jag höll på att damma in i den där berömda, men lyckades slå i bromsen. Och det tog tvärstopp.I kommentarerna som följde fick jag en hel massa kloka ord och råd. Tack för det! Konstigt nog är jag inte orolig, det är ingen backlash det som hänt utan tvärs om - ett stort steg framåt. Även om det inte direkt känns som det när vanmakten väller över mig.

Tidigare har jag alltid lyckats balansera på slak lina, få ihop vardagen och inte släppt fram den där tunga, djupa sorgen av räddsla för att inte klara av det, att braka ihop totalt. Men det gör jag inte. Jag har ett skyddsnät som fångar upp mig, så jag vet att jag klarar av det. Det jag måste göra är att sluta förändra det oföränderliga. Att ge upp, när det inte är min grej. Och jag kommer dit, även om det känns lite långsamt ibland. Men vem har bråttom..... *s*

Nu är jag slut! Släktkalas igår och prinsesskalas idag, här har trollmor kört dansstopp så att valkarna studsat. Det var ett gäng glada, lyckliga prinsessor som knatade härifrån. Och trollmor ska nu sjunka ned i soffan. Det har jag förtjänat!

Nattmara

Min man snarkar.
Rejält.
Jag har öronproppar.
I silikon.
Jag är allergisk mot silikon.

Alla som har utslag i öronen räcker upp en hand!

Tunggung...

Ett återgående tema i min blogg brukar vara att jag tar på mig ansvar som inte är mitt. Att jag ska köra någon form av Florence Nightingale stuk och rädda nära&kära, ibland även människor i perforin. Det är även ett genomgående tema i mitt jobb har jag märkt. Och det har fungerat ganska bra. Ganska länge.

Jag har iofs reflekterat över det, men i princip bara konstaterat att "jaha, det är så jag är" och så sedan kört på. Trott att det var en del av mig, min personlighet. Men idag var den där berömda väggen nära! Det tog bara stopp och jag blev fysiskt illamående, frös och ville bara fly. Funderade på att sätta mig i bilen, ringa hem och säga att trollmor flyr fältet, tar en time out och återkommer när benen bär.

Turligen nog fanns min mentor tillgänglig och det blev ett tungt samtal. Han fullkomligen bröt ned mig för att jag skulle öppna ögonen. Inse hur jävla mycket skit jag går omkring och bär på, som inte är mitt. Att jag försöker rädda mäniskor som inte ens bett om min hjälp, men lik förbannat ska jag dit och mecka. Men nu orkar jag faktiskt inte mer. Jag måste säga stopp. Ge fasiken i att försöka lösa olösbara situationer eller ta ansvar för saker jag inte kan påverka. Det gör att jag hamnar i ett tillstånd av vanmakt. Jag kan inte fixa det och det tär otroligt.

Och varför blev det så då? För att jag skulle få guldstjärna i någons bok? Bekräftelsebehov, få känna att jag behövdes? Med två missbrukande föräldrar, och rollen som mellanbarn blev det per automatik jag som medlade i konflikter, jag som skulle få pappa på benen när alkoholismen slog till, jag som fixade det praktiska när mamma inte riktigt längre fick ihop det. Det har liksom alltid varit jag som tagit tag i det och löst det, praktiskt. Och så har jag fortsatt av bara farten. Så man kan väl säga att jag fått det med bröstmjölken, jag vet inget annat.

Men för att jag ska gå vidare, må bra och inte gå sönder så måste jag lägga av. Jag måste sluta. Kunna "svika" och låta människor lösa sina problem själv. Jag vet inte om jag kan det och jag vet inte hur jag ska göra det. Jag vet bara att jag måste det, för att överleva.

Nu förstår jag...

Har alltid undrat vad kedjerökning egentligen innebär. Nu vet jag!

Till Lilltrollet

Nu sover Du mitt lilla söta troll. Sista dagen som fem åring och hela Du har idag lyst som solen själv. Av glädje och förväntan över att äntligen bli sex år. Till helgen vankas prinsesskalas med rosa, glitter och flärd. Precis som sig bör när liten tös blir stor flicka.

Att se Dig är en lisa för själen. Så trygg i Dig själv, alltid ett skratt på lut och med en outtömlig energi. Nyfiken på allt nytt, sugen på att lära. Vill växa fort fort och kunna allt själv. Men ändå finns där min lilla bebis ibland. När tröttheten kommer över Dig, när själen behöver vila eller när ömheten behöver tankas upp.

Då kommer Du upp i famnen, kramig och persikolen. Full med kärlek. Full med längtan efter livet. Full med glädje. Och jag är glad att jag fått träffa Dig. Att få vara Din mamma och vara med Dig på Din resa mot framtiden.

Jag älskar Dig mitt lilla, fina troll!

What's new...

Tiden rusar fram känns det som. Som egen företagare är det självklart roligt att ha mycket att göra, men det gäller att hålla den rätta balansen. Inte ta på mig för mycket, så att jag börjar slarva eller bli stressad. Just nu är det lite meckigt, men det kommer att reda ut sig. Det gör det alltid!

Det jag måste ta itu med på skarpen är den förbenade ångesten som jag drar på mig. Nu ska jag inte misbruka ord, ångest var klart för starkt och ett hån mot dem som lider av reell sådan. Oro är ett bättre ord för mig. Inte så mycket oro för att göra fel eller inte hinna med, utan snarare en oro för hur det ska gå för mina kunder. När likviditeten ansträngs, när resultatet inte ligger i riktigt bra osv. Hur fånigt som helst, för det är inget jag kan påverka eller ta ansvar för. Typiskt mig å andra sidan.

Tur att jag inte bestämt mig för att satsa på politik, då hade jag nog fått spel för länge sedan. Där kan man snacka om att ha lite att fundera på. Just nu tycker jag dock att media har gått något för långt i den evinnerliga häxjakten. Absolut rätt att fru Handelsminister fick ta och ge sig tillsammans med fru Kultur/Idrottsminister. Men sedan då? Att börja rota i alla som haft barnflicka, städhjälp m.m. svart verkar lite lätt överdrivet. Visst är det fel, men jag tror att majoriteten av det svenska folket någon gång har nyttjat svart arbetskraft.

Såvitt jag kan erinra mig var det inte på tapeten med den tidigare regeringen, var de verkligen helt liljevita hela bunten i den aspekten? Jag tror inte det.

Den som är utan skuld kan kasta första stenen.... och det gäller även journalister!

Intet nytt under solen

Vet inte vad tusan som hände den här helgen, kanske en liten lätt höstdepp som inföll? Jag vill inte jobba, jag vill bara ligga i sängen och läsa mysiga böcker, knapra praliner och vifta med tårna.

Och sedan när andan faller på skulle jag dra på mig min kimono, gå barfota ut i ateljen och svänga ihop en tavla eller två. Sedan kanske jag skulle kladda lite med leran eller hacka i glaset, sittandes på min glasveranda med utsikt över havet. Klassisk musik i bakgrunden och ett glas rött inom räckhåll. Innan natten kommer sätter jag mig i skrivlyan och knåpar ihop några kapitel i mitt senaste alster, för att sedan krypa till kojs i tornrummet med stortrollet tätt intill. De små trollen sover sedan länge i sina sängar, drömmandes ljuva drömmar om morgondagen.

När sedan vintermörkret och kylan kommer över oss tar jag familjen med mig, förflyttar oss likt flyttfåglar till varmare breddgrader. Där stannar vi bland palmer och hav, till våren börjar nalka sig och vi återvänder till Trollskogen.

Vad tror ni om det scenariot? Planen är färdig, nu gäller det bara att fixa finansieringen. Någon frivillig sponsor? Jag kan sälja aktieandelar i mina kommande produktioner. Kan iofs räknas som en riskaffär, men vem vet - det kan också bli ett riktigt klipp!

Medaljens baksida....

Har ju försökt trimma mellantrollet till att "slåss" verbalt istället för med nävarna. Det har burit frukt, favorituttrycket som används mot retsamma kamrater är nu "tror Du jag bryr mig".

Kan väl säga att det även används mot fostrande föräldrar.......

Sedan undrar jag lite försynt om det finns någon variant av dressyrskola för troll? Ni vet, en variant à la brukshundsklubben.

En vecka utan skolgång innebär inte bara att den naturliga inneboende energin lagras. Vad som händer är att barnets kropp sätter igång någon form av kemisk process och energin tiodubblas! Och det tar aldrig slut... det gör däremot jag. Tar slut alltså! Påminn mig igen om varför barn är så underbara för just nu har jag lite svårt att komma ihåg det. Kan bero på att jag är utsatt för nattlig tortyr.

Vet ni hur grinig man blir när man väcks mellan 4-5 v a r j e morgon? Svaret är väldigt grinig. Iaf jag. Lägger man sedan till en värkande rygg på detta så får man en sur jäkla käring - moi!

Stoppa pressarna!

Jizez så seriös jag är! Ibland tror jag att jag är vuxen... Men jag höll ju på att glömma!

Var hos en plastikkirurg för första gången i mitt liv. Hade ett litet märke som uppfört sig olydigt så det skulle bort. Och eftersom jag ändå var där passade jag på att göra lite research, om att lyfta ögonlocken ett litet snäpp. Och om man kunde göra något åt hamsterpåsarna som jag lyckats förvärva genom anlag och onyttigt leverne.

Då tittar tant doktor på mig och garvar rått - kom igen om 10 år så kan vi kanske prata om det! Snacka om att jag seglade ut på små moln. Fåfängans makt är stark.....

The Trollskogen Daily

Denna vecka har rusat fram i turbofart! Viktigaste händelsen i veckan om ni frågar lilltrollet är väl de väldigt rosa inbjudningskort vi komponerade till prinsesskalaset. Kan väl säga att rosa & silverfärgat glitter är snyggt på mörk botten såsom vårt mörka överkast. Det är int ehelt lätt att få bort dock.... Lilltrollet och Trollfar har tillbringat hela veckan hemma, i en envis förkylning som vägrar ge sig av. Peppar, peppar har jag och mellantrollet hållit oss på fötterna märkligt nog.

I skolan känns det som om det börjar hända saker.... Mellantrollets lärare är kanon! Hon verkligen ser vad som händer och sker, tar tag i situationerna och Mellantrollet känner klart att hon har stöd. Det har varit små inscidenter hela veckan, där mellantrollet som vanligt fått skulden från övriga klasskamrater. Då har läraren trätt in, nystat upp hela historien och redogjort för kidsen. I vissa fall har mellantrollet inte ens varit inblandad, men ändå fått skulden. Jag är otroligt glad att den här läraren har orken och engagemanget, att hon inte väljer the easy way och skuldbelägger den som märks mest pga reaktionerna.

Själv har jag pratat mycket med mellantrollet. Försökt förklara för henne att hon måste vara smart, att det alltid är den som slåss som blir förloraren - oavsett vad som händer innan. Efter ett djupt snack kom det fram att hon vill inte skvallra på den f d bästisen, av räddsla för att de aldrig mer ska bli vänner. Det kom även fram att den f d bästisen brukar slå henne, dock när ingen annan ser! Jag kan iofs förstå hennes lojalitet på ett sätt, men när den gör att hon blir utsatt så kan jag inte acceptera den. Någonstans lyckades jag väl nå fram för idag hade mellantrollet stått upp mot tjejen ifråga. Mellantrollet hade inte gått igång när tjejen försökte trigga igång henne, utan hon hade använt sig av de ord jag gav henne - "vem bryr sig" blev hennes konstanta svar när tjejen retade upp henne. Och då blev tjejen ifråga tydligen rätt arg, medan mellantrollet lyckades hålla sig lugn.

Har även pratat lite med de föräldrar jag känner väl, berättad om mellantrollets situation och att hon i princip alltid får skulden när det händer något. Lite lobbying helt enkelt. Och så tog jag tjuren vid hornen i fredags, pratade med den f d bästisens mamma och var ganska så öppenhjärtlig. Dock är det en otroligt svår människa att prata med. Hon anser att när hennes dotter gör något, ex.vis sparkas så är det befogat för då har mellantrollet retat upp henne. Men när situationen är den omvända så är det helt förkastligt. Olika regler för olika barn helt enkelt. Snacka om att sticka huvudet i sanden!

Men shit the same, jag kan inte förändra henne eller hennes dotter. Vad jag kan påverka är mellantrollet och nu har projekt "byt bästis" startat i 180! Jag har även haft en del snack med hennes klasskompisar i skolan, när de kommer fram för att rapportera. Ber dem vänligen men bestämt ge fasiken i att lägga sig i, att det är en sak mellan mig, läraren och mellantrollet.

Det känns hoppfullt och jag känner mig stark. Inga barn ska behöva gå till skolan med ont i magen p g a räddsla för vad dagen ska innebära. Jag kan tyvärr inte rädda alla barn men jag ska fan i mig rädda mina barn från detta!

Tidigt troll

Kolsvart ute. Klockan visar 04.32 i eldröd skrift....

Lilltrollet: Mamma, är Du vaken?
Trollmor: Mmmmmmmmm...
Lilltrollet: Får jag ringa J?
Trollmor: Va? Gumman, det är mitt i natten. Lägg Dig och sov.
Lilltrollet: Mamma, har vi bjudit M på kalaset?
Trollmor: Hmmmm... Tror det. Sov nu!
Lilltrollet: Mamma, får jag gå till skolan imorgon?
Trollmor: Vi får se, om febern är borta gumman. Men troligen inte.
Lilltrollet: När är febern borta?
Trollmor: Vet inte. Men tyst nu. Det är mitt i natten. Du måste sova.
Lilltrollet: Mamma?
Trollmor: Ja?
Lilltrollet: Hur ska jag kunna sova när Du pratar med mig?

Strange...

Ibland blir jag orolig för mig själv. Vaknar kallsvettig mitt i natten. Hjärtklappning och jag undrar vad som väckt mig. Ett ljud? Sedan börjar hjärnan komma ikapp och jag inser att det var en mardröm. En väldigt underlig sådan...

Jag är i Alaska och campar uppe i bergen (bara en sån sak, jag campa?) med de små trollen. Vi står på en stor höjd och ser ned mot en vacker sjö. Plötsligt kommer en man springandes i vild panik och kastar sig i sjön. Och det är inte vilken man som helst, det är James Woods.

Efter honom kommer en megastor grizzlybjörn och med några snabba simtag är björnen ikapp, sväljer James Woods i en mumsbit. Då helt plötsligt inser jag att svärfar simmar runt i sjön, iförd golfklädsel. Även kepsen är på. Den är rosa.

Jag skriker som en galning för att få svärfars uppmärksamhet, men svärfar vinkar avvärjande. Han är inte orolig. Han är ju golfspelare! Han vet hur vinden blåser, så att han kan undvika att björnen får vittring på honom. Och det fungerar ganska bra. Ända till svärfar börjar simma på rygg och simmar rakt in i björnen, som vänder sig om med ett vrål...

Då vaknade jag. Fritt fram för tolkningar tack. I övrigt kan jag meddela att jag har ryggskott. Igen. Jag är på tok för gammal att stå på Nalen och digga musik mitt i natten....

Måndag.....

En riktig måndag.... Stortrollet däckad, lilltrollet däckat. Mellantrollet i skolan och trollmor stressad. Voine, voine så mycket att göra. Men nu blir det fest! Bror fyller 40 och är just i detta nu "kidnappad", får lite beauty behandling - förmodligen under livliga protester....*s*

Sedan blir det drink - middag - live musik på lokal och sedan sussa sött. Rapport följer

Så jag säger godnatt nu, för säkerhets skull *s*

What say you?

Som ni vet gillar jag att jobba med glas. Ja, jag vet - en livsfarlig hobby när man innehar klantighetsfaktor av högsta grad, men ibland måste man våga lite..... Hur som, ibland blir det lite tokigt och glaset gör inte alls som jag vill. Då blir det många små glasbitar över. Och jag är en snål (ekonomisk?) jäkel så då blir det något av det också. I detta fallet blev det ett försök till smycken. Tog hela 10 minuter att "skapa"..... Min fråga är helt sonika - skulle ni kunna köpa ett sådant häringa smycka om ni såg det i butik? Är de snygga nog? Och om inte, vad är det som felas? Har man nu en blogg kan man förena nytta med nöje, i detta fallet kallar jag det produktutveckling.....

En liten anektdot kanske?

Jag var en typisk 8-9 åring med glugg i tänderna och fräknar. Ett tunnt och spretigt hår som jag till min mors förtvivlan envist skulle spara långt. Drömmen var ett långt svallande hår ned till midjan, först då var man vacker enligt mitt flickideal.

Som alla små flickor hade jag en idol av stora mått, min morbror. Han var lång med kraftfull basröst och kunde kasta upp mig i luften så magen virvlade. Och så hade han böcker. Överallt. Både vuxen- och barnböcker, uppslagsböcker och bildböcker. En riktig oas för en drömmande liten tjej som gärna flydde in i böckernas förtrollade värld.

Ibland fick jag hänga med morbror och hans kompisar på restaurang. Och det här var en sådan gång. Jag hade precis fått in min efterrätt, en stor gräddig skål med glas toppad med jordgubbar. Morbror tittar på klockan och inser att vi har bråttom! Jag ska lämnas på stationen för att mötas av mamma. Tårarna börjar droppa när jag inser att jag inte kommer få njuta av den underbara efterrätten.

Men morbror finner på råd! Raskt fram med en plastpåse och ned med glassen. Sedan springer vi för fulla muggar gatan fram, fram till tunnelbanestationen där vi rusar genom spärrarna. Mot rulltrappan som står still, trasig som vanligt så det blir till att springa nedför. Halvvägs ned startar den med ett ryck. Åt fel håll! Jag far framåt och slår pannan i trappan, morbror kastar sig handlöst fram för att fånga mig och påsen med glassen far iväg. Landar med ett krasch och glassen stänker all världens väg.

Trors oron att komma för sent till mamma, smärtan av blessyrerna jag fick så var det inget alls jämfört med sorgen jag kände när jag insåg att glassen var för alltid borta. Utan att jag fått smaka en endaste bit.....

Hålligång i skogen!

Regnig lördag i Stockholm. Ett antal barnkalas ligger i pipeline. Familjen halvförkyld och karln grinig som en gnu. Så vad gör man? Jo, då får trollmor den briljanta idén att åka till ett köpcentrum för att införskaffa födelsedagspresenter.

Kan väl säga att jag inte var ensam om den idéen...... Det var vi och hela jävla Stockholm som hade träff i Kista Galleria. Som iofs är en ypperlig galleria, men jag borde anat oråd när de hade trafikvakter i rondellen UTANFÖR garaget....

Väl därinne var det snittslad bana som gällde, långt tålamod och effektivitet. Mutor till de små trollen och silvertejp till maken.

Men som den kompetenta trollfamilj vi är så fixade vi det! Utan att råka alltför mycket i luven på varandra. Förutom att Lilltrollet fick bryt när hon inte fick köpa en docka för 599:- så löpte det förhållandevis väl. Om man nu bortser från det lilla utbrottet hon fick utanför biografen när hon insåg att vi inte skulle gå på bio. För det ville hon. Och några tusen till. Men inte jag!

Så nu har vi fixat tre födelsedagar framåt - inklusive Lilltrollets. Vars största önskan var en egen designad Kitti docka, modell gosedjur. Och nu är det klart! Den vita lilla kattdamen är utrustat med rosa mobil, solglasögon och metallicrosa gymnastikskor tillsammans med en hot ceriserosa klänning och ryggsäck. Blir hon inte nöjd nu så..... Fasiken, det var enklare när jag var liten - en mörkhårig eller ljushårig Barbie, det var valmöjligheterna. Mångfald är inte alltid av godo....

Appropå systrar...

Två nunnor är ute och går. Den ena kallas Syster Matematik (SM) på grund av hennes skarpa matematiska sinne. Den andra kallas Syster Logik (SL), eftersom hon är så logisk. Det blir mörkt och de är fortfarande långt ifrån klostret.
SM: Har du lagt märke till att det är en man som följer efter oss? Undrar vad han vill...
SL: Men det är ju logiskt - han vill våldta oss.
SM: Åh nej - med det här avståndet kommer han ikapp oss inom 15 minuter. Vad ska vi göra?
SL: Det enda logiska är att vi går fortare.
SM: Det funkar inte. SL: Självklart funkar det inte, han gör ju det enda logiska; han går fortare än oss!
SM: Så vad gör vi nu? Med det här avståndet är han ikapp oss om några minuter.
SL: Det enda logiska är att vi delar på oss. Du går den vägen och jag den här. Han kan inte följa efter oss båda två. Mannen beslutar sig för att följa efter Syster Logik, och Syster Matematik kommer fram till klostret välbehållen. Hon är mycket bekymrad för den andra nunnan, men så dyker hon upp.
SM: Syster Logik - gudskelov! Berätta vad som hänt!
SL: Jo, det hände det enda logiska. Mannen kunde ju inte följa efter oss båda två, så han valde mig.
SM: Jaja, det vet jag ju (lite förnärmad), men vad hände egentligen?
SL: Det enda logiska. Jag började springa så fort jag kunde och mannen började springa så snabbt han kunde.
SM: Och vad hände då?
SL: Det enda logiska - han hann ikapp mig!
SM: Åh nej, vad gjorde du då? SL: Det enda logiska, jag drog upp kjolen!
SM: Åh nej Syster! Vad gjorde mannen då? SL: Det enda logiska, han drog ner sina byxor helt.
SM: Åh nej... Vad hände sen?
SL: Jamen, det är ju helt logiskt! En nunna med uppdragen kjol kan ju springa snabbare än en man med byxorna nere!

Och till er som trodde att det här var en fräckis - be genast 4 Fader Vår och gå tillbaka till arbetet!

Tålamod syster, tålamod....

Om jag får välja mellan att ha en förkyld karl hemma eller att tämja vildhästar tror jag att jag klarar det sistnämnda bäst.....

Ego time!

Visserligen sa jag godnatt, men man är väl inte sämre än att man kan ändra sig?

Som motvikt till mitt bitchiga jag måste jag skryta med 2 finfina komplimanger jag fick idag:

Trollmorfar är ju inte direkt den mjukaste bland pappor men idag kläckte han ur sig "Jag är glad att jag har en så stark och empatisk dotter som Du, som orkar bry Dig om Dina med medmänniskor. Med tanke på vad Du fått utstå är det en imponerande bedrift". Snacka om kors i taket! Men jag suger åt mig och blir glad!

Än gladare blev jag när mellantrollets lärare lade en hand på min axel och sa "Jag är lugn för mellantrollet trots allt, när hon har en mamma som Dig att luta sig mot".

Så om ni inte visste det innan så är jag väldigt bra! När jag är bra alltså....*S*

I'm a bitch!

Insåg just att rubriken kan nog få en del att snegoogla i 180, men what the heck - det tar vi inget extra för. Tänk så generös jag är!

Jag är helt slut! Mentalt och fysiskt, snacka om att det tar på krafterna att oroa sig, försöka hålla oron i schack för att kunna komma på konstruktiva lösningar - och samtidigt jobba! Det är enormt skönt att vara egen företagare, men samtidigt sliter det. Att tänka om från den ena kunden till den andra, att hålla "to do" listan i huvudet rätt - så att rätt action hamnar hos rätt kund. Jag förflyttar mig inte bara mentalt mellan kunderna, utan även fysiskt. Och självklart är det meck ute hos alla kunder. Ska de inte starta nya bolag så ska de ombilda, byta bank eller låta folk köpa in sig, fira 10 års jubileum osv. Visserligen är jag konsult, men i kundernas ögon är jag anställd - dvs en av dem. Positivt absolut, men även det tar på krafterna.

Men det var ju inte det jag skulle säga....

Nu har jag just raderat det jag skulle säga! Insåg att det var lite väl avslöjande, inte om mig men den person det rörde. Jag kan väl istället säga som så att jag har varit otroligt provokativ mot en människa som mår dåligt. Personen ifråga har fastnat i offerkostymen i 180 och vägrar släppa den. Jag har lyssnat, stöttat och kommit med råd. Men icke sa Nicke - det sitter som berg! Så i de senaste samtalen vi haft har jag istället provocerat kraftigt. Sagt saker som "sula loss, ge fasiken i att sitta där och ömka Dig - ta tag i livet innan det springer ifrån Dig" osv. Ni vet, gamla goda klyschor *S*. Och idag var det payback time.... Jag fick nedttryck i halsen att jag inte förstår personen ifråga, att jag saknar empati och att jag provocerar mitt dåliga mående på den här personen.....

Visst kan jag bjuda på det, men det tragiska i kråksången är att individen så envist vägrar se att man faktiskt har möjligheter att själv påverka sitt liv. Det är möjligt att jag är intollerant, men jag har svårt för människor som inte ens försöker. Att slösa bort sitt liv på att leva i självömkan är ingen hit. Not in my book!

Sådär ja, nu fick jag det ur systemet. Nu ska jag sova en lååång och skönt natt. Be en stilla bön för att lilltrollet bestämmer sig för att sova 10 ovaggade timmar.... Inatt blev det bara 5!

Status i Trollskogen

Idag känns det som om det ska gå att fixa! Hade ett kanonmöte med mellantrollets lärare och hon hade klart insikt i problemet. Idag hade hon på samlingen tagit upp den här "rapportmentaliteten" med barnen och att man inte per automatik kunde lägga skulden på mellantrollet. Hon tog upp den del konkreta exempel och frågade även ut de "vållande" till mellantrollets reaktion, och på så sätt blev det tydligt hur det egentligen gått till.

Läraren har även satt igång en dialog med den f d bästisens föräldrar, där hennes mål är att de ska komma till insikt om att hon styr klassen och i mångt&mycket är den som vållar problemen. Hon har även tagit hjälp av skolsköterska och kurator, så nu ska de börja med "kamratsamtal" bland tjejerna. Och hjälper inte det kommer hon kalla in alla involverade föräldrar för att göra dem medvetna om vad som försigår.

Det viktigaste för mig som förälder dock är att hon S E R mellantrollet för den hon är, att hon förstår henne och framförallt att hon inte ser henne som syndabocken. Att hon uppskattar och bejakar hennes kvaliteter, ser potentialen i henne och har som mål att hjälpa henne att bli en stark tjej!

Kärlek

Inatt när Du sov tassade jag försiktigt in, satte mig på sängkanten och lät mig fyllas av känslor. Jag såg Dina långa ögonfransar som väcker beundran hos de som möter Dig, den mjuka kinden med den lilla handen vilandes därunder. Munnen halvöppen med små lätta andetag. Du sover en tung och rofylld sömn, precis som det ska vara. Hämtar kraft och styrka inför den dag som kommer efter. En dag som Du möter med viss oro och ängslan.

Om jag kunde skulle jag trolla bort alla de jobbiga känslorna, fylla Dig med porlande skratt och lycka. Låta Dig möta varje dag leende med tillförsikt. Men det kan jag inte. Jag kan bara finnas där att trösta och förklara, överösa Dig med kärlek och förvissa Dig om att jag finns där. Alltid.

Att vara den Du är är tufft, barndomen blir aldrig enkel och kravlös. De djupa, filosofiska tankarna sätter sina spår och Din önskan att förstå allt gör att livet blir tungt. Ditt rättspatos är nog så bra, men ack så svårt - framförallt när det ska genomdrivas bland andra barn i Din ålder.

En människa med empati, civilkurage och intellekt möts av beundran, men ett barn med samma egenskaper möts av helt andra känslor. Du blir utsatt och skvallrad på, hetsad och ifrågasatt. Och jag önskar bara att de andra barnen kunde se Dig som jag gör. Och att deras föräldrar kunde se Dig som den Du är, och hjälpa sina barn att se Dig. Som den Du är bland de som förstår Dig, för de som inte låter sig bedras av första intrycket. För de som förstår att i Din lilla kropp bor en gammal, klok själ. En människa med mycket kärlek och osviklig lojalitet, en vän för livet för den som låter Dig vara det.

Hjälplös, rådlös och maktlös!

De senaste dagarna har mellantrollet haft ont i huvudet och magen, hon vill absolut inte gå till skolan. Väl där så fungerar det, men det är små incidenter varje dag. Och hon blir på något sätt huvudperson även om hon inte bär skulden.

Idag pratade jag runt med lite olika personal i huset och fick höra "hon brukar ofta sitta ensam i trappen och vara ledsen", "de andra barnen skvallrar konstant på henne oavsett om hon gjort något fel eller inte". Och när jag kom för att hämta idag får jag direkt höra "mellantrollet gjorde något dumt på gymnastiken idag" från en kille som jag knappt vet vem det är. Då brann det till för mig och jag sa skarpt till honom "Det tycker inte jag att Du ska inte lägga Dig i, utan det är mellan mig, mellantrollet och fröken. Om någon skvallrade på Dig så fort Du gjorde något vore väl inte så roligt eller?".

Jag vet inte vad i helsicke som gått snett! Mellantrollet är normalt duktig i skolan, hon är ganska söt, lite filosofisk men samtidigt gillar hon bus. Klär sig kanske lite mer "tjejigt" då hon älskar kjolar, men i övrigt inte speciellt annorlunda. Jag är sådan att jag morsar alltid på de andra barnen, kramas med de som vill och "ser" alla kidsen. Kanske det är därför de "rapporterar" till mig?

Men hur kul är det att vara 7 år och gå till skolan när:
- bästisen från förra året har ratat henne, på hennes mammas begäran då hon anser att hon är för ung för bästisar (pucko!)
- bästisen från förra året konstant ägnar sig åt att försöka spela ut henne mot de andra kompisarna med små, sublima medel som "vi leker att vi solar, men Du är så vit så Du får stå i glasskiosken"
- alla i klassen "rapporterar" minsta steg hon tar för lärare och mig, ofta med hög och ljudlig röst så att alla andra hör

Den tidigare bästisens mamma har förstått att hennes dotter inte är helt oskyldig, men hur i helsicke säger man till en förälder att dess barn är manipulativt? Mamman har ett handikapp vilket gör att dottern alltid fått ta ett stort ansvar hemma och blivit lite lillgammal. Det har hon tagit med sig till skolan och agerar ordningspolis. Eftersom mellantrollet inte lyder henne så blir hon "straffad", och eftersom den här tjejen är den "ledande" i klassen hakar de andra på. Mellantrollet känner sig då utsatt och reagerar självfallet, tyvärr ofta med att tappa humöret och ibland även med fysiska tillgrepp. Det är inte okej, men jag förstår att hon reagerar.

Läraren är iofs bra, men nu är en i personalen långtidssjukskriven och den andre utbränd. Kanon! Vikarien som de fått är 20 år.... Jag har haft en dialog med den tidigare bästisens mamma, men hon vill inte riktigt ta det till sig. Hon anser att det är bra att hennes dotter säger ifrån när det är fel - visst, men man kan göra det på olika sätt och man kan inte rapportera allt! Känner att det är en svår balansgång att gå i dialogen med henne, hon har även fått ganska mycket "pisk" från läraren ang dotterns styrande&ställande. Dock ställer hon inte det i relation till vår dotter.

Imorgon ska trollfar och jag ha ett möte med läraren - något måste de göra för att mota Olle i grind. Att vara sju år och gå i första klass ska vara roligt, spännande och lärorikt. Inte obehagligt och tråkigt!

Trollteori

Mellatrollet: Mamma, varför sov Du och pappa borta för?
Trollmor: För vi firade bröllopsdag och vi ville fira
Lilltrollet: Varför fick vi inte följa med för?
Trollmor: För vi ville fira själva, vara ensamma en stund
Mellantrollet: Men jag tycker vi borde fått vara med
Lilltrollet: Gör jag med!
Trollmor: Men ni var inte med när vi gifte oss, så det här var för pappa och mig bara
Mellantrollet: Men vi var faktiskt med!
Trollmor: Gumman, det var ni inte
Lilltrollet: Det var vi visst! Eller hur mellantrollet?
Trollmor: Älskade gummor, det var ni inte.
Mellantrollet: Det var vi visst!
Trollmor: Men hur då?
Lilltrollet: Som frön! Hos pappa!

Helg sköna helg!

De gångna tjugofyra timmarna har jag:

- duschat länge utan att någon rycker i duschdrapperiet
- ätit frukost och fått ha mitt kaffe ifred
- lagat middag och enbart fått beröm för maten. Ingen sa "jag tycker inte om"
- fått vara ifred på toaletten
- sovit hela natten utan att någon sparkat mig eller "gosat" sönder mina armar
- fått läsa morgontidningen utan att förklara alla rubriker
- ligga i soffan alldeles ensam

Ja, jag är ensam hemma! Första helgen sedan eldkvarn brann. Hur skönt är inte det? Även om jag saknar dem så njuter jag. Nu ska jag måla en tavla!