Om man bortser från mitt korta silikoninlägg idag så var ju tidigare inlägg ganska tungt. Jag kände att jag höll på att damma in i den där berömda, men lyckades slå i bromsen. Och det tog tvärstopp.I kommentarerna som följde fick jag en hel massa kloka ord och råd. Tack för det! Konstigt nog är jag inte orolig, det är ingen backlash det som hänt utan tvärs om - ett stort steg framåt. Även om det inte direkt känns som det när vanmakten väller över mig.
Tidigare har jag alltid lyckats balansera på slak lina, få ihop vardagen och inte släppt fram den där tunga, djupa sorgen av räddsla för att inte klara av det, att braka ihop totalt. Men det gör jag inte. Jag har ett skyddsnät som fångar upp mig, så jag vet att jag klarar av det. Det jag måste göra är att sluta förändra det oföränderliga. Att ge upp, när det inte är min grej. Och jag kommer dit, även om det känns lite långsamt ibland. Men vem har bråttom..... *s*
Nu är jag slut! Släktkalas igår och prinsesskalas idag, här har trollmor kört dansstopp så att valkarna studsat. Det var ett gäng glada, lyckliga prinsessor som knatade härifrån. Och trollmor ska nu sjunka ned i soffan. Det har jag förtjänat!
22 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar