Imorse deporterades resterande Trollfamilj till landet. Nu är trollmor ensam i den stora staden och ska förtjäna sitt leverbröd i en hel vecka. Imorgon har jag ett spännande möte.... som har med min hobby att göra... Ett litet steg på vägen kanske?
Just nu är livet både solsken och regn, mitt humör är i ett klart obalanserat skick. Har väl inte riktigt kommit i balans än vad gäller Mellantrollets situation, Trollmorfars mående och nu Lilltrollets sjukdom. Men framförallt har jag otroligt svårt att acceptera att jag inte BEHÖVER vara glad jämt! Och att jag faktiskt kan låta barnen vara med trollfar i Trollskogen en hel vecka utan mig. Det innebär INTE att jag är en dålig mor. Mitt huvud är helt med på noterna, men det är också allt.... Eller som en vän sa till mig idag "Men för fan, vad ger Dig rätt att tro att just Du ska vara så go och glad jämt? Det är faktiskt normalt att vara off ibland och det lär inte ta kål på Dig". Med andra ord, jag ska nog jobba lite mer på att vara mänsklig *s*.
Idag har jag grinat också, stora krokodiltårar. Först när jag var tvungen att åka med far min till akuten (strul med kateter och prylar). Sitter i väntrummet med pappa och ser nyheterna om Ingmar Bergman. Och jag ser likheten, mellan pappa bredvid mig och mannen på TV. En blick som börjar bli trött, ett ansikte som är tärt och en man som är redo att gå vidare. In i det okända, för att aldrig mer vända om. Dit är min pappa på väg. Och jag har många tårar kvar till den resan.
24 minuter sedan
2 kommentarer:
"leverbröd"? Är det en ekonomisk term för någotmer än bara bröd och smör-jobb? :)
Så rätt så!
Man måste inte vara glad jämt.
Man kan inte vara glad jämt.
Livet är inte sådant.
Tyvärr..
Skicka en kommentar