säger mer än 1000 ord sägs det. Jag hoppas det är fel. Eller så hoppas jag att jag tolkade blicken fel.
Lämnar Mellantrollet i skolan. Klassrummet är ommöblerat och nya gruppkonstellationer har skapats. Mellantrollet blir överförtjust, går runt bland bänkarna och botaniserar. Varje ny skolkamrat som kommer in genom dörren hälsas med ett glatt "vet Du vad, vi har fått nya platser. Ska jag visa Dig Din?" De flesta barnen nickar lite förstrött, somliga ler och låter sig visas medan återigen andra inte bryr sig. Ungefär som det brukar, inget konstigt med det.
Mellantrollet fortsätter att vandra runt, i väntan på att skolan ska början. Då känner jag en obehaglig känsla, vänder mig om och där står en mamma (som jag dock inte känner igen). Hn följer varje steg Mellantrollet tar. Inte med en nyfiken blick, inte med en intresserad och road blick. Nej, det var en blick fylld med något svart, något som kändes aggressivt och elakt. Tigermamman i mig vaknar, men jag lägger band på mig. Står stilla kvar och tittar öppet på kvinnan, inte argt utan snarare frågande. Kvinnan ser mig, snörper på munnen och vänder bort blicken. Inte ett hej, inte en nick. Inte ett endate någonting.
Och de gamla marorna vaknade genast i mig. Är det något som pågår utan ytan även här? Något som det pratas om utan att vi blir inblandade? Är det räddslan för det som är annorlunda som gripit tag i modern och hon värjer sig mot det hon inte känner igen. Eller är jag överkänslig? Har alla tentakler ute för långt?
Tyvärr har historien visat att min intuition oftast stämmer. Men jag hoppas innerligt att jag har fel, så in i helvete fel!
Inlägg
12 timmar sedan
3 kommentarer:
Usch! Jag hoppas och tror faktiskt att du "bara" är extra känslig. Det är ju inte konstigt att du är det efter allt som hänt.
Ibland skulle man önska att man var bättre på att dra tillbaka sina känselspröt lite mer och inte känna av allt i sin omgivning. Tänker på dig. Kram
Även jag hoppas att du har fel denna gång!
Jag lär se folkilsken ut ibland när jag har ont... kan man hoppas på att något liknande gäller henne också?
Tyvärr är det nog inte så... idag stötte maken på en pappa som han vände bort blicken. Den mamman och den pappan har döttrar som leker med varandra... och Mellantrollet lekte väldigt mkt med den ena dottern ett tag, men sedan ville inte den tjejen längre. Men som sagt, jag hoppas mina instinkter sviker mig!
Skicka en kommentar