tisdag, oktober 23, 2007

Lite skakig....

Viktiga möten . Stora beslut skall tas. Jag är totalfokuserad. Mobiltelefonen avstängd. Mötet klart. Mobiltelefon på. En drös av meddelanden. Från make. Orolig sådan. Och osammanhängande meddelanden. Säger i princip bara "kom till akuten rum XX".

Med vilt klappande hjärta kastar jag mig in i en taxi och dundrar dit. Där möter mig ett söndergråtet mellantroll, som sitter med en sköterska. Hon pekar mot en dörr och dit går jag, vet inte vad som väntar. Hör Lilltrollet skrika i högan sky och hjärtat galloperar.

Lilltrollets finger har brutalt klämts i en dörr. Kräver en hel del stygn och massiv plåstring. Så små fingrar med så mjukt skinn klarar inte alla de stygn som krävs. Med en hårsmåns marginal slipper vi operationen.

Nu är alla stora och små troll nedbäddade, tagna och lite chockade. Fingrar blöder som bekant en hel del och det var lätt dramatiskt ett tag. Trollfar är inte helt bekväm med sjukhus heller, men klarade det hela galant. Själv är jag klart skakig, dels av synen som mötte mig för det såg klart ruskigt ut, och dels av känslan av att jag inte fanns där när jag behövdes. För dem alla.

Nu ska jag krypa tätt tätt intill och tanka ömhet.

3 kommentarer:

Gammelmamman sa...

Ajajaj! Stackars hela familjen. Vidrigt att inte veta vad som väntar bakom den där dörren...'
Känn inte att du svek, för det gjorde du inte. Trollfar fanns ju där, och du kom snabbare än vinden. Ibland blir det helt enkelt bara så, när Ole-Dolyckan väljer att slå till. Samtidigt förstår jag dig till fullo. Jag hade säkert känt precis likadant... Buhuuuu!

Cornelia sa...

Åh den lilla stackaren. Fingrar som gör så ont att klämma. Puss på er alla!

Humlan sa...

*Blåser försiktigt på alla ömma troll*
Du kan inte gå vid de små trollens sida hela tiden, då skulle de aldrig bli stora troll. Tryggheten ligger i att du och trollfar alltid kommer, inte att ni alltid är där.